Innan jag gick in i den här klumpen av betong såg jag att en väldigt fin dis dragit in över västkusten. Vet inte om den är kvar, men om så är fallet rekommenderar jag att ta med en kompis och en kamera ut för lite nattfotografering. Jag tror det finns potential till riktigt bra bilder en kväll (vanliga människor läs: natt) som denna..

Just nu känns allt så vanligt. De gamla rutinerna.. De som man aldrig skulle komma att fastna i när man var 16 år och blickade mot sin framtid. Jobba, äta, sova, jobba, jobba, äta sova. Jag vet att jag är bortskämd med att kunna sitta och läsa och ibland få vara ute på internet, men att inte ha någonting att göra kan tära på sinnet, vilket det har börjat göra mer och mer på mig nu. Just nu set jag bara fram emot lönebeskedet som snart dimper ner i lådan.
Jag vill inte vara här. Det känns som om jag blivit en figur i någon roman av Franz Kafka. Fast i ett system, som en liten insekt i en flaska.

Jag måste bort härifrån. Få lite ombyte..

Så, vad kan jag göra för att komma iväg ett slag. Det hade varit skönt att komma utomlands själv för en gångs skull, samtidigt som det skulle vara skönt att få insupa lite kultur och få det serverat på ett fat, till ett rimligt pris. Jag är sjukt sugen på att testa livet som IFYE (International Farm Youth Exchange) som 4H anordnar mellan ett antal länder, bland annat Nya Zeeland, Australien, USA och Taiwan. För 1500 kronor ingår all administration för att fixa olika värdfamiljer att bo hos. Fickpengar samt resan dit och hem står man själv för. Tja, istället för att stå och predika för det så kan ni ju alltid gå hit istället.

Just nu - med det dova mullret från Ringhals maskineri surrande i bakgrunden - känns Nya Zeeland väldigt väldigt lockande.

Jag tror jag ska skicka in pappren när jag kommer hem..

Men vafan? Ett till inlägg som är borta med vinden? Jaja, det här handlade egentligen bara om det 1300 sidor tjocka epos av Stephen king som jag valt att ha som kompanjon under mina nätter på ringhals. Samt att jag skämtade om bokens otymplighet (Den är stor som ett mordvapen.) och träningsvärk i mina tunna handleder.

Fy fan vad mystiskt att text bara kan försvinna sådär. Det skulle aldrig hända om vi haft mac-datorer på jobbet, istället för ett vedeldat pc-monster med W(*Beeep*)s XP.

Jag borde döpa om den här bloggen till Emils-uttråkade-nätter istället, för det är då den här bloggen kommer så väl till pass just nu. Jag känner att jag ändå inte har så mycket att skriva om. Inga vardagsbetraktelser att dela med mig av. Mina drömmar vilar just nu på Foul Art Photography, för det är ju trots allt det som jag vill sysselsätta mitt liv med.

Ändå är det svårt att göra sig av med den här bloggen. Dels gillar jag namnet, dels känns det skönt att veta att det finns ett ställe där jag kan skriva av mig om det skulle vara så.

Just nu är livet dock mest en transportsträcka på sätt och vis. Det består i princip enbart av dessa trista nätter. (Och ve och fasa, även dagar.. Soon.. Too soon.) där jag skaffar mig den goa inkomsten och försörjningen jag behöver. Sen går resten kvickt åt till fotograferande och vänner (Samt en och annan lovecrush.). Det är inte mycket mer än så. Det hinns helt enkelt inte med..

Såg att texten som egentligen skulle suttit här angående det fantastiska spelet The Impossible quiz, var försvunnen, och det känns ju lite dumt. Därför tänkte jag nu fylla i tomrummet och åter igen skapa en gnutta ordning i universum..

Jag skulle vilja kalla (The) Impossible Quiz en av de bästa tidsfördriven genom tiderna. Ett spel som är ohälsosamt i sitt beroendeframkallande, och precis lagom irriterande för "geniknölarna" för att man ska vilja göra om quizet om och om igen för att till slut kunna slå de över 100 (tror jag, har inte varvat det än..) frågorna. Det är apsvårt, verkligen, och vissa banor tycks inte vara lösbara, andra är bara rent av dumma.

Det går knappt att inte älska det här spelet.

LÄNK

Det har funnits en version med musiken från Rocky-filmen spelandes i bakgrunden, men det har inte den här versionen. Kanske beror det på ett legal issue, kanske för att jag är lite lat och inte orkar leta upp den riktiga versionen.

Hej hej!

Om en stund är jag fri från mina bojor. I två timmar kan jag ströva fritt och äta min härliga födelsedagsmat bestående av krögarpytt och ägg.

På något sätt känns det inte helt fel att spendera sin födelsedag här i betongens imperium.. Hypen över födelsedagar, kravet på att det ska bli den bästa dagen på året är lite som nyår. Det blir sällan så great som det är tänkt.

Jag ska nog ta och blicka frammåt istället. (Det låter ju också som en gammal klyscha..) Få lite överblick på frågor som: Vart är jag nu? Vart ska jag? Vad är mina mål om fem år och om tio år?

Tur att jag har ett skissblock att kladda i.
Synd bara att jag inte ligger hemma i soffan och gör det här istället..

Att fira sin födelsedag innanför betongväggarna på ringhals känns ju inte som det bästa stället för party. Det hade ju inte varit några problem om min födelsedag hade råkat infalla på en helgdag. Nu får jag nöja mig med en internetuppkoppling utan facebook och en vardagslön på 135 kr (Plus 17 kr extra i OB).. Life is great..

Låt oss hoppas att ingen är så jävlig att de tar min sista länk till friheten iväg från mig bara.

Det känns på sätt och vis skönt att jag kommer tillbaka till den här vardagsbloggen. Jag har ju trots allt inte varit den aktivaste här... Min fotoblogg är det ju som har fått allt rampljus. Lite synd. Men samtidigt är det ju också det jag vill hålla på med.

Vi kommer säkert att mötas igen under dessa nätter i tristessens välde.