Hej.

Jag antar att det är så man börjar om man är ny, fast ändå inte, ensam i mängden igen. Jag är en imigrant, och mitt tidigare bloggliv vill jag helst glömma bort och gömma långt långt bak i huvudet så att bara det fina finns kvar. Nu är jag här och det är allt som räknas. Ville testa den här bloggportalen istället, dels för att jag inte ville vara ett mainstream-blogg.se-luder, dels för att bannern på den här sidan är grön, det är snyggt i mina ögon.

Jag heter Emil, bor i en liten stad längs västkusten, Varberg. En stad som alla andra småstäder, som under sommartid lever, pulserar och blomstrar. En stad som är som bäst under våren, försommaren och hösten, då den har som mest charm. Värst är det om sommaren då hela stan får flatlöss av turistande boråsare som har sitt träningsläger här innan de känner sig stora nog att ta sig an båstad. Efter det kommer vintern, då staden går i dvala och det roligaste folk kan komma på är att hoppa ut framför ett tåg.

Själv har jag flyttat in i en nyrenoverad bostadsrätt med för lite pengar på fickan och ska ta mig igenom den här dvalan är det tänkt. 59 kvadrat plus inglasad balkong, eller pensionärskuvös som min pappa brukar kalla det. Ni ska få bilder från den så fort jag hinner och har lust, eller hittar min kamera för den delen. Den är sjukt snygg och värd att ses.

Just nu har jag min lya alldeles för migsjälv, vilket passar mig utmärkt. Jag är en person som behöver space från verkligheten lite av och till. Det är därför bloggandet är en skön blandning. Att få skriva fritt ut i luften till tomma ansikten som ser mig.

Inget illa menat.

Vi kommer nog att älska varandra till slut.