Det började oskyldigt i en pop-quiz om David, teh birthday kid, en David-quiz helt enkelt. Jag kunde inte alla frågorna dock, det var sjukt jobbigt, eftersom jag känt honom under så lång tid. Hur som så innehöll frågesporten en film från när vår lille trummpenis (David...) var liten och äcklig, vilket fick mig att tänka på en annan film vi gjorde: "Emil In The Woods"
Jag sprang naken och Anton jagade mig med en rostig yxa. Ehh, basic story; jag var en utdöende art av något mänskligt djur, som på nåt sätt hotade den riktiga mänskligheten, och därför skulle Anton teh hunter jaga och utplåna mig.

Själva filmen var väl inte så jävla speciell, men idén, idén är något värt att tänka på. Den kläcktes under en vecka i åttan, varpå vi filmade in den under helgen, bara för att. Ingen mening, ingenting, bara för att det var kul och vi hade en kamera och en idé.

Det är inte heller det enda projekt vi gjort tillsammans bara för att vi kunde. Vi rodde i små gummibåtar nerför en å en hel dag, vi intervjuade Lasse Beicher (har fortfarande hans signatur liggandes någonstans) och spelade in det som ett radioprogram, vi åkte till bohuslän, bara för att vi kunde.

På väg hem snackade jag och Anton om det, hur bittra och cyniska vi har blivit, och hur svårt allting plötsligt är..

Men är det verkligen så? Har allt förändrats? Finns det gränser, svarta linjer för hur långt vi kan gå?

Nej, det klart det inte gör, det är bara konformiteten som börjar få grepp om oss. Tvånget och strävan efter förverkligande och vardagssysslor är det som hämmar en människa från att få utlopp för sina ideér och impulser. Allt var inte enklare förr, det är lika enkelt nu.

Håll det i tankarna.. Så att ni inte blir som dem..

Allt som krävs är en idé och en vilja att sätta den i verket. Låt inte hjärnan sätta stopp för allt det kreativa.

Jag skrev om Mr. - numera födelsebarnet - David, lite som att det skulle vara ett nödvändigt ont. Men det är bara så fel det kan bli. Jag fick mig en tankeställare och det krävdes inte så mycket. Jag, Anton, David och en rad minnen från en tid som var förut. En insikt om hur lätt allting var bara man gav sig fan på det. Det var fint att få träffa David igen, se på film från när vi gick i åttan och spelade in en film. (Se nästa inlägg, "Ideér") Jag har hur som helst haft en av dom bästa nätterna på länge. Det var skönt att få sig en återställare. Tack David, och på återseende.