Det började oskyldigt i en pop-quiz om David, teh birthday kid, en David-quiz helt enkelt. Jag kunde inte alla frågorna dock, det var sjukt jobbigt, eftersom jag känt honom under så lång tid. Hur som så innehöll frågesporten en film från när vår lille trummpenis (David...) var liten och äcklig, vilket fick mig att tänka på en annan film vi gjorde: "Emil In The Woods"
Jag sprang naken och Anton jagade mig med en rostig yxa. Ehh, basic story; jag var en utdöende art av något mänskligt djur, som på nåt sätt hotade den riktiga mänskligheten, och därför skulle Anton teh hunter jaga och utplåna mig.

Själva filmen var väl inte så jävla speciell, men idén, idén är något värt att tänka på. Den kläcktes under en vecka i åttan, varpå vi filmade in den under helgen, bara för att. Ingen mening, ingenting, bara för att det var kul och vi hade en kamera och en idé.

Det är inte heller det enda projekt vi gjort tillsammans bara för att vi kunde. Vi rodde i små gummibåtar nerför en å en hel dag, vi intervjuade Lasse Beicher (har fortfarande hans signatur liggandes någonstans) och spelade in det som ett radioprogram, vi åkte till bohuslän, bara för att vi kunde.

På väg hem snackade jag och Anton om det, hur bittra och cyniska vi har blivit, och hur svårt allting plötsligt är..

Men är det verkligen så? Har allt förändrats? Finns det gränser, svarta linjer för hur långt vi kan gå?

Nej, det klart det inte gör, det är bara konformiteten som börjar få grepp om oss. Tvånget och strävan efter förverkligande och vardagssysslor är det som hämmar en människa från att få utlopp för sina ideér och impulser. Allt var inte enklare förr, det är lika enkelt nu.

Håll det i tankarna.. Så att ni inte blir som dem..

Allt som krävs är en idé och en vilja att sätta den i verket. Låt inte hjärnan sätta stopp för allt det kreativa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Innan jag gick in i den här klumpen av betong såg jag att en väldigt fin dis dragit in över västkusten. Vet inte om den är kvar, men om så är fallet rekommenderar jag att ta med en kompis och en kamera ut för lite nattfotografering. Jag tror det finn...

Just nu känns allt så vanligt. De gamla rutinerna.. De som man aldrig skulle komma att fastna i när man var 16 år och blickade mot sin framtid. Jobba, äta, sova, jobba, jobba, äta sova. Jag vet att jag är bortskämd med att kunna sitta och läsa och ib...

Men vafan? Ett till inlägg som är borta med vinden? Jaja, det här handlade egentligen bara om det 1300 sidor tjocka epos av Stephen king som jag valt att ha som kompanjon under mina nätter på ringhals. Samt att jag skämtade om bokens otymplighet (Den...

Jag borde döpa om den här bloggen till Emils-uttråkade-nätter istället, för det är då den här bloggen kommer så väl till pass just nu. Jag känner att jag ändå inte har så mycket att skriva om. Inga vardagsbetraktelser att dela med mig av. Mina drömma...

Såg att texten som egentligen skulle suttit här angående det fantastiska spelet The Impossible quiz, var försvunnen, och det känns ju lite dumt. Därför tänkte jag nu fylla i tomrummet och åter igen skapa en gnutta ordning i universum..Jag skulle vilj...