Det är faktiskt jävligt korkat har jag också tänkt på, att lösenordsskydda sina inlägg. Whats teh deal? En blogg är ju lite som ett ritblock där man kladdar ner det man tänker på för tillfället. Så vad är meningen med att skriva ett inlägg som syns på bloggen, men som inte envar har nyckeln till.

"Nej, jag är inte medveten om mina sådana inlägg."

Min anledning är gråzonen..
Ni vet att man gör ett val när man skriver inlägg, att antingen publicera eller inte publicera alls. Vem som helst som vet vad han eller hon vill har redan bestämt sig. Men så har vi ju gråzons-folket, vi som grubblar, vi som tänker (för mycket) och inte vet riktigt vart vi vill. Vi vill vara raka och säga vad vi tycker men vet inte hur det kommer att tas emot av folk i den närmre kretsen. Senaste gången jag försökte blev jag idiotförklarad.
Jag gillar inte att ses så, för det gör ont, simple as that.

"Failure is allways the best way to learn, retracing your steps 'till you know."

Kings of Convenience. (Ja, jag blir lätt insnöad på band)

Så jag gör inte sånt längre, skriver saker som låter bra för stunden, men jag vill ändå att det ska finnas där som ett bevis på vad jag kände just den stunden. Kanske - när tiden är inne - är det dags att ta ut den i ljuset och låta den bli en del av mig och bloggen, synlig för alla. Kanske är det bättre att den förblir där som en titel. Där men ändå inte.. Vi som tänker för mycket ska inte alltid skriva saker med stundens ingivelse, det är vad jag lärde mig av min failure.