Alla behöver vi komma bort en stund, och få andas ifred, eller jag behöver det i alla fall. Ibland orkar man helt enkelt inte vara produktiv, skriva ett inlägg varje dag osv..

Så vad har jag haft för mig under min lilla frånvaro? Nothing special, egentligen, varit med vänner, hårdlyssnat på Kent och KoC, tänkt på vilka julklappar jag ska ge bort (Jag har äntligen kommit på den perfekta att ge till Louise! ) osv osv.

Funderar på om jag ska skriva lite julkort i år? Det börjar väll bli så dags att tänka på det nu? E det inte den 16 som det ska vara skickat? Satan.. Får gå och snylta lite kort från peder skrivares eller nåt.. Och vad har Anna för adress nu när hon är i jävla Österrike?

Får oroa mig över det senare, om nån halvtimme är det jobbet for teh win och innan dess hade jag tänkt hinna svepa ett glas äggtoddy (Med en smula oboy i så att det blir ätbart.. drickbart?.. Whatever..

Jag kollar aldrig på TV i princip, för det finns ingenting att titta på ärligt talat. Jag avskyr Idol, vommerar över Paradise Hotel etc etc. Det enda programmet som jag på allvar följer är svt's Kobra. Jag är inte precis en konst- och kulturnörd, men det är ett förvånandsvärt bra program. Alltid varierande och minst två av tre program är riktigt intressanta. De gör sköna blandningar av alla konstformer; mode, konst, dans, litteratur osv, men på ett avspänt sätt och väldigt ofta på teman man inte ens hade en tanke på. Idag handlade det exempelvis om Norges storhetsvansinne som oljeproducerande land, Antisweden Jeans, arkitektur m.m

Andra saker som Kobra fått mig att upptäcka är Kings of convenience. Hade aldrig skänkt dem en tanke tidigare.

Eller det här..

Kobra I love you.

Jag älskar Lily Allen, så är det bara. Fantastiskt spydig kvinna.

Det här är låten jag visslar på på vägen upp för min trappuppgång.

Idag är det kings of convenience som gäller efter en hård tvättdag. Ahh... Sweet music..

Jag vill att ni ska bilda er en uppfattning om vem jag är. För er som inte känner till Varberg vill jag att ni ska få en uppfattning om staden också, så lite då och då kommer jag slänga in lite inlägg på temat: Här kan ni hitta mig

***

(Notering; Det är sjukt långt att säga, så jag funderar på att korta ner det till HKNHM, men det låter ju bara dumt, går ju fan knappt att säga. HäKaNiHiMi? Finska? Samiska? Jaja, vi får se hur det blir med förkortningar i framtiden..)

***

Jag vet inte riktigt hur upplägget ska vara utformat, men det ger väl sig så småning om.

I'll be back..

Rätt som det är kommer jag på migsjälv med att tänka i banor som; -Åhh, varför gjorde jag slut med henne, eller; -Shit, jag måste skaffa en tjej, nu! Fort!

Varpå jag slår migsjälv i huvudet, för att mina hjärnspöken ska fly undan ett tag. Vad håller jag på med? Gjorde jag inte slut med Hilda just för att det inte fungerade som förhållande hela vägen ut, och jag ville ju vara ensam, eller åtminstone lära mig att handskas med det? Jo så var det ju.

Det finns för mycket som bygger kring tvåsamhet, åtminstone om man, som jag, är en sån som inte går ut och gnuggar sitt kön mot andras på krogen varje helg så är ett stadigt förhållande enda alternativet, tror jag. Det är ungefär så mitt jag tänker - även fast jag hade tänkt mig en förändring nu.
Jag vill skylla på att det är verkligheten, mina föräldrar och samhället som format mitt psyke så här. Men är det inte så? Alla aktiviteter ska göras i par. Ett überexempel på detta är ju bio, beställer man biljetter via internet är den automatiskt inställd på två. Ser du någon som sitter själv på samma bio som dig och dina vänner tänker du:

"Öö, sitter inte han där borta alldeles ensam? Varför då? Har han inga vänner? Han är kanske mobbad.. Stackarn. "

Det är i alla fall vad min första tanke skulle vara. Även fast killen ifråga kanske bara vill se den nya Beck-filmen på bio innan den kommer ut på TV om ett halvår. Alla hans kompisar kanske hatar Beck, eller så såg dom den när han var på utlandssemester, vad vet jag. Grejen är att man inte ser en kille som går på bio för att se en film, man ser ett freak som krupit ut med sin ensamhet bland oss vanliga.. Ska man kolla på film själv ska det vara framför TV:n i en tätt försluten lägenhet.

Att leva i ensamhet är ju naturligtvis inte heller nån slags utopi, ganska långt ifrån för att vara ärlig, tror jag..

Men aldrig mer tänker jag skynda mig in i ett förhållande bara för förhållandets skull. Jag ska bli vän med migsjälv först..

Så kan det hända att jag möter en pensionär eller någon annan gamling på gatan. Vet ni vad jag gör då? Vinkar glatt och säger "Hej!". Det brukar räcka för att göra dem lite glada. Jag hoppas att folk kommer säga hej till mig när jag blir gammal, så att jag slipper gå omkring och vara oexisterande i samhället..