Jag tycker det hade vart sjukt kul att bli författare. Kanske inte helhjärtat, men på fritiden? Att få ge ut en bok vore att sätta ett spår i historien, slippa bli omsluten av glömska när min kropp inte längre finns kvar i den här världen.

Just nu träningsskriver jag mest. Små noveller, dikter, tja.. den här bloggen är också ett träningsredskap.

En annan sak jag skulle vilja göra är att skriva brev. Ja på riktigt. Inga mail, inga långa sms. Riktiga brev, med penna och papper.
Det är något värdefullt i det, till skillnad från mail är ju brev ingenting man slänger efter ett tag, eller, jag sparar inte det jag har i min inkorg i alla fall.. Det kan ju hända att det hamnar i en låda på vinden någonstans, men det sparas i princip alltid. Jag har fortfarande kvar de brev jag fått, även fast de kan räknas på fingrarna. Hälften av bem är kärleksbrev, eller brusten sådan. Mitt första brev fick jag av tjejen som bor granne med mitt familjehem. Ett sånt där übergulligt selstavat kärleksbrev som bara en sjuåring kan skriva. Har det liggande, inramat och fint i en garderob..

"Emil, du måste börja smycka dina kala väggar snart"
"Ja, jag vet, men idag vill jag verkligen inte.."

Finns det någon där ute som skulle vilja skriva brev med mig? Inte något frenetiskt skrivande. Kanske ett brev i månaden, kanske fler, kanske färre. Det är det som är tjusningen. Det tar den tid det tar. Man skriver när man har lust, om man har lust.

Skulle någon vilja skriva brev till mig, släng iväg en kommentar, eller skicka ett brev direkt, vad vet jag. Min adress är ju inte direkt svår att hitta.

Emil

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Innan jag gick in i den här klumpen av betong såg jag att en väldigt fin dis dragit in över västkusten. Vet inte om den är kvar, men om så är fallet rekommenderar jag att ta med en kompis och en kamera ut för lite nattfotografering. Jag tror det finn...

Just nu känns allt så vanligt. De gamla rutinerna.. De som man aldrig skulle komma att fastna i när man var 16 år och blickade mot sin framtid. Jobba, äta, sova, jobba, jobba, äta sova. Jag vet att jag är bortskämd med att kunna sitta och läsa och ib...

Men vafan? Ett till inlägg som är borta med vinden? Jaja, det här handlade egentligen bara om det 1300 sidor tjocka epos av Stephen king som jag valt att ha som kompanjon under mina nätter på ringhals. Samt att jag skämtade om bokens otymplighet (Den...

Jag borde döpa om den här bloggen till Emils-uttråkade-nätter istället, för det är då den här bloggen kommer så väl till pass just nu. Jag känner att jag ändå inte har så mycket att skriva om. Inga vardagsbetraktelser att dela med mig av. Mina drömma...

Såg att texten som egentligen skulle suttit här angående det fantastiska spelet The Impossible quiz, var försvunnen, och det känns ju lite dumt. Därför tänkte jag nu fylla i tomrummet och åter igen skapa en gnutta ordning i universum..Jag skulle vilj...