Me

21 februari 2010 22:30

Om man är nere i ett hårt heroinmissbruk, hur lätt är det då att "bara" sätta sig på ett tåg och åka iväg från allt? KramKram

Emil

21 februari 2010 22:48

Det handlar ju såklart om att viljan ska finnas där. Jag kan ju aldrig för hela mitt liv tro att det kan vara kul med neråtdroger som är så hårda som heroin. Är man en tänkande människa så förstår man ju att heroinet inte hjälper ens liv. Det krävs lite "Nä nu jävlar!" om det ska gå att ta sig ur en tragisk livssituation. (Även fast jag inte för mitt liv kan komma på ett liv som är så hopplöst att man börjar med det.) Rehab, detox och sen börja om från början i en ny stad? Bort från det gamla, eller chansa på att det blir bättre efter att de slängt sig framför ett tåg.

Kom ut i ljuset så att jag får se vem du är förresten. Hur jävla kul är det att vara en anonym åskådare?

Emil

Me

22 februari 2010 11:27

Men en människa med ett heroinmissbruk är ju knappt en tänkade människa, drogen har ju tagit över hjärnan liksom.
Och det går inte att åka iväg fran allt, minnen tex hänger med till nästa plats. De som tar självmord tror nog att de minnen de har kommer försvinna om de dör.

Varför skulle det vara tråkigare att vara en anonym åskådare?

Emil

22 februari 2010 17:36

Egentligen är det inte tråkigare, förutom att jag inte gillar att prata med människor utan ansikte.

Om det nu skulle vara så att man är en så svag individ att man konstant ligger som en slav under heroinet, så visst, dö för all del. Men har de tillräckligt med sinnesnärvaro att ha ihjäl sig själva innan knarket har det så kan de ju ta tag i sitt liv istället.
Det handlar inte om att minnet av det tidigare livet skulle försvinna men det är en bra start att bryta mönstret. Att flytta från all gammal skit man upplevt och börja om på ny kula i en annan stad. Det är lite som att återfödas, fast utan att behöva dö.

Dö, eller leva..

Vad skulle du själv välja?

Me

22 februari 2010 22:26

Hade jag gjort något som jag inte hade kunnat leva med hade jag valt att dö.
Vi kanske pratar om olika problem. Du om de "vanliga" i livet. Jag pratar om de mer ovanliga. Förstöra en annan människas liv fullkomligt, inte allmän leda på sitt vardagliga liv.
De saker som inte försvinner bara för att man börjar på en ny kula i en annan stad där ingen känner dig, det följer med.
Det handlar inte om att leva, utan om att kunna leva med sig själv.

Emil

23 februari 2010 09:35

Något du inte kunnat leva med? Som vadå? Att ha dödat en människa?
Det finns många människor som förstör andras liv dagligen. Jag pratar inte heller om vardaglig leda. Att ta livet av sig på grund av tristess är ju bland det mest patetiska en människa kan göra enligt min egen uppfattning.

Det går inte att bli av med sitt förflutna, men det blir lättare att leva med sig själv när man vet att ingen annan i den nya omgivningen vet om ens små hemligheter som man bär på och som man inte vill ska förstöra det nya livet. Vad än det nu handlar om, pedofilangrepp, mord, våldtäkt, pyromani eller vad vet jag.

Det blir lättare att leva med sig själv om man vet att folk runt omkring inte känner till ens förflutna.

Vart är det du vill komma? Det känns som att jag beskrivit samma sak tre gånger i rad som svar på dina frågor.