En underlig känsla är det varje gång ens ex hittar en ny.. Det är skumt det där, för den första känslan är - för mig - känslan av ett plötsligt nederlag.
Som om det vore en tävling, som att det faktum att jag faktiskt inte viljat leta, är som bortblåst. Man känner sig ful, blåst på konfekten, Napoleon i Waterloo, kniv i hjärtat. Inte minst känner man sig bortglömd, som att "Jaha, var det så lätt att komma över mig? Jaha... Kul..."


Jag vet att jag har all tid i världen.
Jag vet att jag inte borde vara sårad och arg. (Speciellt med tanke på att det var jag som tog initiativet till att göra slut.)
Jag vet att jag inte borde tänka på endast de bra bitarna vi hade.


Jag pratar jävligt ofta om kärlek, med folk jag känner, och jag har det ofta i mina tankar. Jag tror jag har gått igenom alla scenarion i mitt huvud tusentals gånger, men min kropp vill inte lyssna. Den är ledsen och min hjärna är bara förbannad över att jag bryr mig så mycket över någon som jag bara gillade till 40%.

Men nu är det äntligen facebook-officiellt, som det ju heter. Och jag måste medge att jag tog det bättre än väntat. Spänningarna som legat i luften innan finalen, brytpunkten, idag, var mycket värre.

Just nu känns det bara skönt att ha förlorat kriget, nu kan jag fokusera helt på mitt eget. Kapitlet är slut, och det är dags att vända blad.

Jag hoppas att hon får det jättebra med sin nya kille, faktiskt, på riktigt.

 

Vickan

2 maj 2010 12:08

Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För de som kändes jobbigt känns ju dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mej på klubben igår
Jag var vidrig mot vänner, va sa jag till tjejen?
Bråka med vakter och galnaste grejer
Ligger kvar på sängen hoppas känslan ebbar
Tills rummet krymper och jag trängs med väggar
Hon é fem i elva, telefonen den ringer försöker återfå minnet
Vill härifrån och försvinner
Ut i en bakfylla blandad med ångest jag säger samma sak för sextusenandrade gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner så här
Det kvittar vilken fest det är, hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag ska jag ta mej i kragen och vara så glad

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Innan jag gick in i den här klumpen av betong såg jag att en väldigt fin dis dragit in över västkusten. Vet inte om den är kvar, men om så är fallet rekommenderar jag att ta med en kompis och en kamera ut för lite nattfotografering. Jag tror det finn...

Just nu känns allt så vanligt. De gamla rutinerna.. De som man aldrig skulle komma att fastna i när man var 16 år och blickade mot sin framtid. Jobba, äta, sova, jobba, jobba, äta sova. Jag vet att jag är bortskämd med att kunna sitta och läsa och ib...

Men vafan? Ett till inlägg som är borta med vinden? Jaja, det här handlade egentligen bara om det 1300 sidor tjocka epos av Stephen king som jag valt att ha som kompanjon under mina nätter på ringhals. Samt att jag skämtade om bokens otymplighet (Den...

Jag borde döpa om den här bloggen till Emils-uttråkade-nätter istället, för det är då den här bloggen kommer så väl till pass just nu. Jag känner att jag ändå inte har så mycket att skriva om. Inga vardagsbetraktelser att dela med mig av. Mina drömma...

Såg att texten som egentligen skulle suttit här angående det fantastiska spelet The Impossible quiz, var försvunnen, och det känns ju lite dumt. Därför tänkte jag nu fylla i tomrummet och åter igen skapa en gnutta ordning i universum..Jag skulle vilj...