Jag har med jämna mellanrum försökt att komma in på internetbanken, men det går inte.

Jaha, jag får sitta och lyssna på Mammas nya kille tsv..

Ahh, vilken underbar morgon! Jag är ju vanligtvis inte ett stort fan av tidiga mornar, fast undantag lite då och då har ju ingen skadats av. Vickan sov över här, och det är väl den enda anledningen för mig att gå upp tidigt en måndag, speciellt eftersom jag ska jobba natt.

Konstigt nog blir jag alltid så jävla omåttligt morgonpigg när jag är med Viktoria. (Vilket jag antar beror på den rena skadeglädjen i att hon hatar att gå upp tidigt. Sånt blir jag pigg av. ;D)

Så bara för skoj skull gick jag upp och stekte äggröra och bacon tio minuter innan hon vaknade (06:50). Notera att min vanliga frukost består av smaksatt fil, müsli och kaffe 350 dagar om året. Jag är cp-rutinmässig när det gäller min frukost, så ni kan ju gissa hennes förvånade ansikte, haha!

Frukost med te och kaffe serverades på balkongen. Jag tror faktiskt inte att jag ätit frukost där tidigare, det har helt enkelt varit för kallt, till och med för en isbjörn som mig.

Tog med mig min stora kärlek, Canon T70, när jag följde henne till PS. Alltså, jag är nog ärligt talat kär i den kameran, så helvetiskt smidig och allmänt bra. Jag blir bara glad av att se den.

Dock är jag rätt så säker på att jag ställt in fel ISO-tal på den senaste rullen jag tog, när jag tog ut den fick jag bestämt för mig att det var en 100 ISO, men jag hade inte haft kameran inställd på det utan 400 ISO. Fan att första rullen ska bli underexponerad. Jag hoppas att jag har fel, men jag tror det inte..

Fan... Men det är inte mycket att göra åt. Jag är glad ändå, glad för en underbar morgon och för alla underbara bilder jag och Canon kommer ta i framtiden.

Och Vickan, det måste bli fler dagar som dessa.

När man vaknar efter ett nattpass känner man sig alltid lite halft onykter i huvudet, jag gör det i alla fall. Därför var det ingen höjdare att bege sig till arbetsförmedlingen för att träffa nån jävla jobbcoach. Helt onödigt enligt mig, eftersom jag ändå kommer börja få heltid i mitten av juni ungefär.

Kommer dit, helt ovårdad, ful och smutsig (Att gå med mössa på jobbet skänker en speciell, smörig glans, om vi säger så.) "Jaja, jag får väl slå ihjäl någon timme här nu så jag får det gjort."

Men helvete vad positivt överaskad jag blev. Det är skönt att bara få prata om sina mål i arbetslivet, för det är inte så många runt omkring en alltid, som det går att föra en vettig diskussion med. Vi snackade om hobbies och fotografering, och hur ansträngande kulturbranchen är, speciellt om det bara är hobbyfotografering i mörkrum som man sysslar med.

Antingen fick jag, hursomhelst, en väldig tur, eller så gör alla jobbcoacher på arbetsförmedlingen ett helvetiskt bra pepp-talk. Jag är ännu mer angelägen om att följa mina drömmar nu än tidigare. Stort tack!

Livet är bra.

• Penna (check)
• Papper (check)
• Gott & Blandat (check)
• Kaffe (check)
• Kläder på (check)
• Skissblock (check)
• Allt annat (check)

Bra, då sticker jag och mina hjärnspöken till jobbet, vi ses!

Det kommer dagar som dessa då jag sätter mig ner och försöker komma på, komma på vad det var jag ville göra med mitt liv. Vilka ambitioner hade jag tidigare, men viktigast av allt, vilka ambitioner har jag nu?

Jag tror att det många människor missar i livet är att fråga sigsjälva vad det är de strävar efter. Det är lätt att känna sig maktlös inför världen, att bli apatisk, inte orka anstränga sig, för i verkligheten finns inga riktiga hjältar som räddar världen. I den här världen möts man av hjälplöshet, vilket leder till ett vanligt sju-till-fyrajobb och en resa till Tailand (Thailand? Tja, ni fattar vad jag menar..)

Jag gillar inte mönster, jag vill inte gå på rutiner, för det leder inte till att jag som individ utvecklas.

Att inte ha något att sträva efter, ett mål att nå, gör livet onödigt.
Att hanka sig fram i samma rutiner som överskrider tio år är inget liv alls.
Det är att ge upp.
Enligt mig.

Å andra sidan krävs det en dåre för att behålla sitt förstånd i den här världen. Det finns så mycket osagda måsten - Jag vill gärna hänvisa, som exempel, till ett äldre inlägg (Se: Emils tankar tillägnat tvång om två.) - Det är konstigt att längtan efter att vara unik, en vacker snöflinga, så lätt kan ätas upp av längtan och förväntan (utifrån) av att vara som alla andra.



Jag har ambitioner att bli fastighetsmäklare samt författare och fotograf på fritiden.
Jag har ambitionen att ta ett flygarcertifikat inom de kommande tio åren.
Jag har en dröm om att kunna flyga vart jag vill.
Jag har en ambition, en förhoppning, på att någon där ute, ser det här och vill förändra sitt liv till något bättre.
Jag har ambitionen om ett hus i ingenstans.



Det är aldrig för sent att ta tag i sitt liv. Kom ihåg det..
Aldrig för sent att ändra sig.
Aldrig för sent att börja om.

Kom ihåg det.