Det finns ett rampljus på den här bloggen, eller snarare bloggportalen. Ett sätt för alla med lite för mycket pengar i sin mobil att göra sig av med dessa.

"Kolla så är du bäst"

"Titta hit och kommentera"

"Hej, jag har hjärnspöken och skär mig i armarna" (OBS! Den där var påhittad. Ingen vet ju vart dom ska placera kommatecken nu för tiden. Dessutom var den för bra skriven för att vara med egentligen.)

... och så håller det på och loopar om och om igen..

Jag funderar på om jag också borde utnyttja den här funktionen. Men inte nu, min blogg har inte användning av en massa ansiktslösa människor som samlar sig som statistik för att visa att någon vart här. Jag skriver inte precis för att det ger mig njutning av att så många som möjligt läser det jag lyckas pränta ner på den här bloggen. Sånt mättar inte mitt ego. Inga kosmiska rus här inte.

Dessutom skulle det nog följa med en massa prestationsångest ju fler läsare man har. För mig i alla fall..

Nej..

Men - för det finns ju alltid ett men - när jag väl byggt klart mitt mörkrum kommer jag ju att ha stor nytta av en folkmassa som kan vara potentiella kunder. (För ja, det är tråkigt om inte man kan ha åtminstone en minimal ekonomisk vinst tycker jag. Jag vill ha feedback i form av folk som gillar och köper mina (kommande) bilder. Först då känns det som att jag har lämnat ett avtryck i den här världen.

Jag får börja spåna på bra slagord att skriva i det där rampljuset.

Hmm..

"spana in min blogg som handlar om mitt liv mina intresen och massa annat spännande å kul!"

.. Näääääää

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Innan jag gick in i den här klumpen av betong såg jag att en väldigt fin dis dragit in över västkusten. Vet inte om den är kvar, men om så är fallet rekommenderar jag att ta med en kompis och en kamera ut för lite nattfotografering. Jag tror det finn...

Just nu känns allt så vanligt. De gamla rutinerna.. De som man aldrig skulle komma att fastna i när man var 16 år och blickade mot sin framtid. Jobba, äta, sova, jobba, jobba, äta sova. Jag vet att jag är bortskämd med att kunna sitta och läsa och ib...

Men vafan? Ett till inlägg som är borta med vinden? Jaja, det här handlade egentligen bara om det 1300 sidor tjocka epos av Stephen king som jag valt att ha som kompanjon under mina nätter på ringhals. Samt att jag skämtade om bokens otymplighet (Den...

Jag borde döpa om den här bloggen till Emils-uttråkade-nätter istället, för det är då den här bloggen kommer så väl till pass just nu. Jag känner att jag ändå inte har så mycket att skriva om. Inga vardagsbetraktelser att dela med mig av. Mina drömma...

Såg att texten som egentligen skulle suttit här angående det fantastiska spelet The Impossible quiz, var försvunnen, och det känns ju lite dumt. Därför tänkte jag nu fylla i tomrummet och åter igen skapa en gnutta ordning i universum..Jag skulle vilj...