Lördag kväll, Anton ringer, jag kör den gamla vanliga, för jag vet hur uttrycket "en öl" brukar sluta, och jag gillar inte att bli full som ett litet ägg. Men.. Tja.. Vi har ju trots allt inte setts (Finns det ordet?) på ett tag, så varför inte.

Anton, som i nuläget är en självutnämnd författare, har slagit på stort och köpt sig en Remington skrivmaskin som han är jättestolt över.

 

Anton och Remington

 

Antons nya profilbild på ansiktsboken. Jag antar att eftersom han numera är författare vill han bli mer oidentifierbar i media.

Vi började med lite vin på Fannys (Författarens flickvän) altan tillsammans där vi satt och pratade om sjöfart och boken "Ensam seglare jorden runt" med Fannys föräldrar. Allmänt trevligt, fast jag knappt kan något om sjön, för vi går inte så bra ihop, hon och jag. Allmänbildning har ju aldrig skadat någon.

Därefter begav vi oss till de lägsta av varbergs vattenhål så här års. Restaurang  Solviken i Apelviken, borås-folkets (läs djurens) tillhåll. Hit kan man gå för att hitta de mest groteska människoliknande varelser Sverige har att erbjuda. Medelåldersmän i camofärgade cowboyhattar, bruna & russinskrynkliga fruar, brats och listan görs bara längre ju fler sekunder ögonen hålls öppna.

Vi slår oss ner vid ett bord, beställer varsin pizza och en hof och skrattar lite åt den spännande låtlistan från 90-talet som dom lyckats slänga ihop. Westlife, blandas med Five som kommer efter Idas sommarvisa. Musik som alla kan känna igen sig i. Inte för ny för de 40-åriga, inte för gammal för att 20-åringarna ska känna igen det. De små barnen vill ju ändå bara ha glass, så de skiter ju i musiken. Samma sak som de förmodligen spelar varje år antog vi.

"Vi ger Sommargästerna vad Sommargästerna vill ha."

Fast de egentligen innerst inne vill spela jazzmusik, eller åtminstone nåt annat än Five..

Så vi hinner med att prata lite med Fanny och hennes bartender-vänner som är helt speedade. (Tycker jag som kommer från en lugnare arbetsatmosfär.) Vi tar en ny hof och sätter oss ner vid bordet igen.
Det hinner inte gå tio minuter innan det kommer två drunken dudes med tribals över sina gympumpade, rödbrända armar och sätter sig vid samma fyrmannabord som oss. Följande konversation inleds. Håll i hatten..

- Hej
Vi: - Hej
- Vi e inte heller bögar.
- Nä! Höhö!
Vi: - Okej.
- Nä. instämmer den andre. Vi har fått f (ja, ni kan ju gissa själva.. Gitarr kanske?) här.

Pratar en minut om vad dom gör här i Varberg.

- Vi va på nå stort ställe igår.. Va hette de nu igen?
Anton: - Sociten?
- Ah just det.. E ni härifrån eller?
Vi: - Ja, vi e från varberg. Vart kommer ni ifrån?
- Borås. (Surprise!) säger den ene.
- Från min mammas gitarr! säger den andre.
- Berätta vad du gjorde när du kom ut.
- Jag sparka till henne med vänsterfoten i gitarren så att hon fick (take a guess?) och sprutade mig i ansiktet.

Vid det här laget var jag så fachinerad att jag inte kunde tro det. Det var som att resa tillbaka i tiden. Har vi utvecklats från det här stadiet? Är borås ett galapagos där evolutionen gått i sin egen takt. Någon borde göra en naturfilm om det här.

Vi lyckades ta oss därifrån rätt snabbt efter detta och på vägen hem kom vi fram till att vi skämdes över alla coola dudes som folk blandar ihop oss med. Inte konstigt att tjejer tycker att killar är svin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Innan jag gick in i den här klumpen av betong såg jag att en väldigt fin dis dragit in över västkusten. Vet inte om den är kvar, men om så är fallet rekommenderar jag att ta med en kompis och en kamera ut för lite nattfotografering. Jag tror det finn...

Just nu känns allt så vanligt. De gamla rutinerna.. De som man aldrig skulle komma att fastna i när man var 16 år och blickade mot sin framtid. Jobba, äta, sova, jobba, jobba, äta sova. Jag vet att jag är bortskämd med att kunna sitta och läsa och ib...

Men vafan? Ett till inlägg som är borta med vinden? Jaja, det här handlade egentligen bara om det 1300 sidor tjocka epos av Stephen king som jag valt att ha som kompanjon under mina nätter på ringhals. Samt att jag skämtade om bokens otymplighet (Den...

Jag borde döpa om den här bloggen till Emils-uttråkade-nätter istället, för det är då den här bloggen kommer så väl till pass just nu. Jag känner att jag ändå inte har så mycket att skriva om. Inga vardagsbetraktelser att dela med mig av. Mina drömma...

Såg att texten som egentligen skulle suttit här angående det fantastiska spelet The Impossible quiz, var försvunnen, och det känns ju lite dumt. Därför tänkte jag nu fylla i tomrummet och åter igen skapa en gnutta ordning i universum..Jag skulle vilj...