Varbergs tyckare verkar vara lagda åt det bättre hållet, för det var mer intressant än vad jag väntat mig. Fikan var god, varbergs kultur- och fritidspolitiker var samlade, vi snackade ungdomsverksamhet. Trevligt, mycket trevligt.

Tydligen har jag dessutom lovat bort mig som redaktör till Ungdomens hus hemsida, vilket jag helt hade förträngt. Det ska bli intressant att få lite press på sig att vara produktiv.

Om en halvtimme ska jag på mitt första möte i Ungdomens hus för en grupp tyckare som ska vara med i någon slags panel och ge åsikter. Det känns faktiskt lite spännande, för jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. I bästa fall har vi något att säga till om i kommunen, i värsta fall blir vi väl som elevrådet på gymnasiet, som bara sitter på röven och äter bulle utan att komma fram till något.

Vi får se.

Det är lätt att bli irriterad när en människa jag kände när jag var mellan fjorton och sexton år fortfarande tror att jag är samma människa som då och att jag fortsätter med samma fel och brister som när jag stapplade fram genom "the prime of my life" som folk så gärna kallar sin ungdomstid där de sitter med liv som de inte gillar och tycker sig vara för gamla för att göra någon förändring.

Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka att folk är som de alltid har varit när jag träffar gamla skolkamrater, vänner etcetra etcetra. Jag har inte tänkt extremt mycket på det, så jag vet inte hur ofta det händer. En av mina vanligaste frågor är vad folk drömmer om, mest för att jag tycker att det är intressant att veta. Svarar de samma som de gjorde i nian, vilket brukar vara "Jag vet inte." eller "Artist/fotbollsspelare/polis/brandman/" (Även fast de tre sista nog aldrig nämnts, eftersom jag bara hamnat bland en massa esteter som vänner) så brukar jag vara säker till 80% att de inte förändrats. Fast jag vet bättre än att tilldela folk hundraprocentiga fack.

"Expect the unexpected." - Tomi Ungerer

Fyfe Dangerfield - She's Allways A Woman