Det finns två anledningar till att jag inte har någonting på mina väggar i lägenheten. Dels vet jag inte hur man sätter upp en spik i en betongvägg. Jag antar att man måste borra, och det har jag ingen borr till. Men den största anledningen är att jag har gått och blivit lite rädd för att skada lägenheten. Ibland kommer jag på mig själv med att tycka lite synd om lägenheten. Inte ska väl jag göra hål i de fina tapeterna, eller hur.

Lite stört känns det..

Hur som helst har jag fixat en lite "tillsvidare/för alltid"-grej som står på min bokhylla.

 

Oh-yes, Emil har skaffat sig en fotoram. (Apropå stört, lägg till att prata om sig själv i tredjeperson.) Så nu kan jag ha fina bilder rullandes jämt jämt jämt. Det ger ju mig också lite mer tid att komma över min "får inte skada lägenheten"-fas, för det hindret måste övervinnas! Mohohohahaha!

*Pustar ut*.. Nu är julen nästan över. Det värsta är över, alla måsten är avklarade, presenterna hemtagna och uppsatta. Ahh, lite glögg, en smula blogg och några avsnitt ur "Monty Pythons Flying Cirkus", som jag egentligen köpte som julklapp till mina bröder men lyckades att sno med mig en av säsongerna hem.

Det var en rätt lugn jul i år, inte så petig, inga små kusiner, ingen tomte, nästan lite avslappnande. Käka, kolla på "Karl-Bertil Jonssons Jul", öppna paket.

Imorn blir det äta middag med familjen och farfar, förfest och sen sociten.

Bye bye!

Nu har jag spenderat de senaste timmarna med glöggdrickande och paketinslagning till tonerna av en hemmagjord jul-CD från David Arvidsson. Hade jag bara haft en gran så hade det varit grädden på moset. Hoppas att familjen gillar mina presenter och att Viktor och Oskar inte köpt nåt allt för idiotiskt till mig. Det ska bli trevligt att få fira jul imorn..

Idag.. Well, whatever.

God Jul!

Jag skär mig inte. Det såg lite ut så. ;)

Det är konstigt att smärta blir så mycket mer märkbart när man vet om den. När man skurit sig känns inte smärtan på samma sätt förrän man sett det. Det som från början bara var lite ilningar i tänderna blir nu sådär smärtsamt närvarande när jag vet att jag har ett hål i dem. Jag sitter med en skopa flour(id) sipprandes mellan tänderna, liknar mest en groda. Inte för att det gör någon skillnad nu.

"I ditt ansikte" med Magnus Betnér lindrar nästan mer än en floursköljning. Skönaste killen i hela Sverige. Inte bara yrkesmässigt. Jag hade inte haft några problem med att känna honom privat. Smart, allmänbildad, ironisk, men ändå trevlig, vilket är några meriter men inte ett krav på folk jag vill umgås med. Det är i alla fall bilden jag har fått av honom som person.

Hur som helst, bara en julklapp kvar att inhandla, jag håller på att kämpa vidare med min fotoblogg (Jag har till och med fått tag på en eventuell krokimodell.) och allt förutom en kommande månads tandvärk flyter på bra.

Hoppas att ni får en underbar jul ifall jag inte skriver mer innan dess.

Håller på och pillar lite med min fotoblogg som jag hade tänkt starta 2011, därav torkan på inlägg här. Jag hoppas kunna paralellköra dem båda när jag är klar med the foundation av mitt andra hem.

So then, finally
You called me, and It sent
Shivers down my spine.
A Lump in my Throat
Instantly.
And All,
every certainty I had
that took this long to build
Fell
In
that.
Fleeting..
moment.

I am Almost as naked as before.

Håkan Hellström - Jag vet vilken dy hon varit i



Jag har inte orkat ta tag i det senaste med Håkan, mest för att jag inte gillade "För sent för edelweiss"-plattan överdrivet mycket. Men wow, jag står faktiskt helt mållös över den här låten. Den är så bra att jag vill köpa hela albumet, och det är inte ofta jag känner så.