Jag sitter ju på jobbet nu, i tolv timmar, mellan fyra väggar av betong. På nätterna är här väldigt fridfullt, ett dovt surr från maskinerna är det som märks. En och annan arbetare passerar förbi, kanske en per timme. Många tycker och skulle tycka att ett sånt här arbete får dem att klösa ögonen ur sig av tristess.

Delvis kan jag ju hålla med, det kan vara extremt trist att sitta på en position där knappt någon passerar förbi under en hel natt. Å andra sidan är ju allt vad man gör det till. Det är ju nu som tiden finns att göra något kreativt. Jag sitter och skriver noveller och dikter. Den perfekta gränsen är när det börjar närma sig frammåt tre, fyra. Då gör tröttheten att pennan bara skriver. Det kan bli bra, det kan bli dåligt, men vem bryr sig. Jag gör ju det här enbart för min egen del som jag skriver. För jag vill ge ut böcker. Det hade ju varit fantastiskt. Att bara se ett verk som jag själv har skapat.
Bloggandet i sig är ju också ett verk, men min blogg kommer nog aldrig att sträcka sig utanför internets gränser och in i den materiella världen. Jag skulle nog inte vilja det heller.

Nej, nu borde tiden snart vara inne för min rast, så jag får avrunda nu..

Vi ses.

Saker jag måste få gjort imorn när jag är hemma. Jag lider av kylskåps-demens, så mitt minne sträcker sig oftast lika långt som näsan räcker.

- Hämta hem ett trådlöst tangentbord och mus till min Mac mini.
- Stränga om och stämma gitarren och få med den hem.
- Se till att få fixat nya lampor till bilen. Det suger att få göra en ombesiktning på grund av en sån grej.
- Få med mig free food hemifrån (Jag vågar inte ens spana in mitt konto efter det senaste inköpet. ;D)

Fortsättning följer, för just nu kan jag inte komma på något mer.