Jag lider av ordfascism. Det är inte lätt när 90% av alla människor man träffar stavar som krattor, och dessutom inte har stake nog att erkänna att de sög i svenska. Var och en är numera självutnämnd dyslektiker..

Okej, jag börjar bli mer förlåtande, av ren brist på ork, för alla stavar som om de hade bott i det här landet en månad.

Nu har jag suttit och kollat på titeln på en lapp (Kollegorna älskar att skriva lappar här med, som på vilket jobb som helst.) och jag gråter snart ögonen ur mig över hur snett folk kan skriva..

Titel: