Hela dagen har vart lite sådär halvtrist, just på grund av Mr. Mellansverige som tvingar mig att betala 666 spänn för bussgods. Roade mig med att lägga zigenarförbannelser (Som inte bör nämnas på en blogg..) över han och hans familj på vägen till banken. (För jag hade tomt på kontot och var tvungen att sätta in pengar)

Det blev lite bättre när Anton kom på besök idag igen, men han fick ingen mat den här gången, för nu är jag lika fattig som han. ;D Vi ägnade oss åt att lägga ut prylar på blocket, bland annat mina spel, för det är, som jag trodde, inte lätt att få sålt någonting via den här "bloppisen" som erbjuds. Vad gjorde vi mer? Jo just det, vi spela lite Yoshis Island, drack kaffe och hade allmänt trevligt. Även fast jag hade svårt med det på grund av min nyvunna fattigdom.

Mycket har kretsat kring just pengar idag. Just nu sitter jag t.ex. och funderar på om det var i Januari som jag skulle komma in i lönegruppering och få 130 kronor i grundlön. Jag hoppas det, för det hade varit en välkommen bonus i det mörka februari.

See ya

Okej, så här ligger det till; jag har ju som ni kanske sett haft min iMac till försäljning och för nån vecka sen skickade jag iväg den till en kille i mellersta Sverige. Allt var frid och fröjd.. Fram tills idag, då det kryper fram att jag visst haft en miss i min info på min annons på blocket, där jag fått datorn att verka nyare än vad den var. Yeah, just my luck.. Han hade till och med ringt ock snackat med mig innan jag skickade den, så han måste ju ha märkt att jag inte har så stor kunskap om insidan på en dator.

Killen begär i alla fall sina betalda penningar tillbaka plus pengar för frakt. Det är bara det att jag skulle ju vara schysst och ha med frakten i inköpspriset när jag skickade den. Betalar jag frakten nu med blir jag rånad på 666 kronor jämt. Yay!

Okej, den värsta biten är att killen tror att jag gjort det hela med flit, att jag har utsatt honom för något slags djävulskt bedrägeri och han skickar mail med en sån där tung "Jag tänker dra dig inför rätta om du inte betalar tillbaka vart enda öre... Plus frakt!"-stämning över sig.. För att det ska vara ett brott måste det ju finnas ett uppsåt, en vilja till illdåd. Jag skulle nog kunna stämma honom för förtal. Men, orka dra det ända upp i rätten för en sån skitsak.

Varför ska jag ha sån otur!

Det som verkligen stör är:

1. Jag har ingen lust att behöva betala frakt både dit och hem på grund av ett misstag.
2.Han tilltalar mig som om jag vore kriminell, fast jag ska betala tillbaka pengarna och bara är motvillig på att bli blåst på frakt för 666 (Number of teh beast) spänn.

Hade han bara haft en fredligare framtoning i sitt första brev hade jag förmodligen inte tvekat på att ställa allt till rätta igen, men nej, jag är en bedragare, för det har han bestämt.
Det är inte ofta som jag är arg. Det är när jag blir utsatt för practical jokes när jag sover eller inte vill vara med på det, och när jag påstås vara något jag inte är.

Just nu kokar jag..