Det är mycket död just nu. Fick till exempel höra för några dagar sen att en grundskolekamrat till mig hade tagit livet av sig. Jag vet inte av vilka skäl, men jag antar att de måste vart hemska om man tar livet av sig vid 20 års ålder. Sen har vi ju det med killen i Varberg som försvann, och fortfarande, vad jag vet, är försvunnen.

Det klart att jag inte vill skylla de här händelserna på dig, Februari, men ditt mörker har en tendens att få fram människors värsta monster och hjärnspöken. Det är mycket död just nu. Just självmord är extra vanligt nu när snön och kylan isolerar människor och tvingar dem att slåss med sina egna, inre demoner. Människor som vill ta sig ur sin "misär", som ser det svarta, äckliga och vill göra något åt det, men vet inte hur. Ibland verkar det som att folk tar livet av sig för minsta lilla.

Okej, det finns de som lever i total misär på riktigt, blir misshandlade varje dag, är nere i ett hårt heroinmissbruk, vad vet jag. Men det finns ju alltid ett alternativ: Fly iväg och börja om på nytt. (Vilket dock baseras på att man inte har några extraliv efter döden, för då vore ju döden som att trycka på reset-knappen.. Men.. Vågar man chansa?) Det kostar några hundralappar med ett tåg härifrån, några ynka tusenlappar med ett namnbyte om det skulle vara så illa.

Inte för att jag har så mycket emot det, för alla människor är "fria" och har rätt att avsluta livet närhelst de vill. Men jag vill åtminstone leva det här livet fullt ut för att välkomna döden med öppna armar när den väl kommer. Ibland kommer jag på mig själv med att bli helt exalterad när jag tänker på döden. Det är sjukt spännande att inte veta vad som kommer att hända när jag går ur tiden...

Det är bara lite tråkigt att de som tar självmord har gett upp det här livet och inte kommer på någon annan lösning på sina problem.

Ni som läser det här kan vara lugna, jag har inte dödslängtan, jag tycker bara det är intressant.