Det jag fått lära mig den hårda vägen nu när min macbook varit hjärndöd - Tjaa.. hur länge har jag inte varit kontinuelig? Två veckor? - är hur viktigt det är, för mig i alla fall när jag bloggar, mobilitet. Jag tror att jag avskyr att vara låst vid ett och samma ställe.

För ärligt, det ger ingen ro att blogga framför en 37" skärm.. Det suger.. stort.. Jag vill kunna krypa undan och få blogga i fred. Kunna känna när jag sitter i köket att: "Nu fan, ska jag nog ta och skriva lite" utan att behöva ta mig de där tio stegen som det ändå är att gå till soffan. Där vill jag ju inte heller blogga, för jag vill ju blogga i köket ju..

Jag kan knappt förstå hur jag klarat mig. Viljan att skriva har alltid funnits där de här två veckorna, eller hur länge det nu rör sig om. Det enda jag lyckats få fram har ju vart några musikvideos och lite frustrerad, olycklig kärlek som behövde ventileras för att jag inte skulle implodera.

Herregud vad skönt det känns att vara tillbaka..

Jag har gjort det! Jag har fått ett lik att leva igen! Mohohaha!
Äntligen! Som jag har längtat efter den här dagen!
De sa att jag var galen, de hånade och skrattade åt mina teorier.
Men nu! Nu ska det bli ändring på det!
Jag är ett geni!

Ska bara installera firefox först..

...
Sådär..

Och nu.. är det vi som erövrar världen..
Min älskling...
Min Macbook..