Idag orkar jag inte vänta mer. Viktoria ska komma förbi och vi ska ha allmänt trevligt, men vart fan tar den kvinnan vägen? Ska de vara så här? Hon har ju lovat att göra mat åt mig, och nu börjar jag bli hungrig på riktigt..

Som vakt har jag ju blivit expert på att döda tid, och jovisst, jag har ju till och med fått hem 4 nya spel till min Nintendo DS, så det borde ju kunna stilla min rastlöshet. Anton har dessutom lastat av 10-20 läsvärda böcker till, så vad är det som hindrar mig från att sätta igång kropp och själ idag?

Rastlöshet och orkeslöshet?
Bra kombination.


En depression hade ju varit dressingen på kakan i nuläget...


....


Viktoooria! Vart har du tagit vägen?

Jag har väl inget val, får väl ta och hämta mitt DS. Men då kommer jag säkert inte hinna spela något innan hon kommer. Det kommer inte vara mödan värt. Fy fan vad jag är lat idag, haha.

Så man kommer ut från biblioteket liksom, minding my own things in life. Går förbi coola killen som sitter med två tjejer med färgat hår. Han som inte har alla hemma i sitt hjärnkontor. En sån som man (jag) ser framför mig sitta på samma lagerjobb, 7-16, alla dagar, hela livet tills dess att han (hoppas jag, och ser fram emot) en gråmulen vinterkväll i februari tar livet av sig. (Ja, jag vet att man inte ska önska livet ur folk, men det gör jag ändå, för sån e jag. Coola killar läser ändå inte bloggar..)
Och det jag hör - för coola killen gillar att vara cool framför sina hönor - högt när jag går förbi är:

"Hey fan va gay du ser ut."

Emil pretends he doesn't take any notise of the homofobic cocksucker and moves on.

"Gay gay gay gay gay."

Emil smiles, 'cause he knows the guy is just a troll. He jumps up on his bike and begins the ride home.

På vägen hem frågar jag ändå mig själv om det hade vart värt att stanna upp och konfrontera honom? Under den där tiden, från biblioteket och hem, undrar jag vad jag skulle ha sagt i så fall. Hur öppnar jag en konversation med en ignorant och fördomsdriven kille som inte vill verka dålig inför sina tilltänkta engångspartners?
Det som gör mig lite ledsen i sådana här fall när man märker att samhället och dess individer fortfarande inte är öppna för homo- och bisexuella. För vad har det för betydelse vilket kön man vill ligga med?

Ingen, betydelse, alls..

Hade jag blivit stött på av en bög på krogen hade jag ju bara sagt "Tyvärr, jag ligger inte med killar" och så hade allt vart okej sen. Ingen skada skedd. Jag har lärt känna en massa trevliga homo- och bisexuella i mina hittills levda dagar. De är som folk är mest, fast ofta lite mer öppna.

Jag kan inte hjälpa utan att känna en viss maktlöshet. Det är i de sådana här lägen man ser att man varit dum och naiv. Sverige och svenskarna har inte gjort sig kvitt några fördomar alls, de gror så fint i våra svenska villaträdgårdar. Det är lite som när hela diskhon är full och man inte vet vart man ska börja gräva och fixa bland all skit. Vi ska inte vara rädda för alla trevliga med en alternativ läggning, utan för sådana som coola killen och den miljö som han är uppväxt i.

Frågan är vad jag ska göra om det händer en gång till..

Tja, då har man fått klart för sig att det är halsflusståget jag hakat på, igen. Det känns som att jag har det var och varannat år. Jaja, tur att det inte var en könssjukdom i alla fall, haha. Kondylom i halsen kanske?

"Nej, nu ska vi inte vara sånna"

"Okej.. Sorry"

Det är fantastiskt hur länge jag kan kånka omkring innan jag ger upp och går till en läkare. "Näää, det är nog bara förkylning" "Kändes det inte lite bättre idag? Jooo, det gjorde det nog.." "Neej fan.. Jaja, mer vitaminer.." "DET SKAA GÅÅÅ, JAG VILL FAN INTE HA PENCILIN!"

Det brukar hålla på en och en halv vecka ungefär, som den här gången. Jag antar att mitt undermedvetna inte gillar att vara mainstream som alla andra människor.

Och inte blir jag särskilt kreativ heller. Jag har ju inte skrivit så mycket sen 13:e.
The Ark borträknat, för den dagen var en "Åh, jag börjar nog bli bättre.."-dag.

Nu är jag och Pencilin i alla fall ihop med varandra igen, och det känns väl bra på sätt och vis. Men jag hyser ett stort hat till vår typ av förhållande. Jag gillar inte att vara beroende av någon annan för att må bra. Jag vill ju klara mig själv, vara en stark individ.

Pencilin, du får mig att må bra, men jag gillar det inte, för du gör mig maktlös i utbyte. Ett förhållande är att ge och ta. Du är inte bra för mig..

Snart är det farväl för oss, känner jag..

Grymt Varbergsband som jag känner lite flyktigt genom Anton. Gött att lyssna på när det är pissväder ute. =)


Foul Odour

Nudity is not a Crime | MySpace Music Videos

Jag vet inte var det startade riktigt. Eller jo, det klart jag vet. Med deras första kända låt såklart: It takes a fool to remain sane. Har inte en susning när den kom ut, men vi kan ju säga så här. Jag har aldrig vart ett stort fan av musik, än mindre av musik som jag inte kan förstå. (Det är inte lätt att hänga med i en engelsktalande låt och fatta budskapet när man är tolv-tretton..) Så när en låt väl gjorde intryck på mitt stackars pojkhjärta, som den här gjorde, så var det stort.

Först blev det bara deras stora låtar. Calleth you, Cometh I, Let your body decide, Echo chamber.

Nu är det fan allt, bokstavligt talat, jag gillar nog varenda låt de har gjort.

Hur som så hittade jag den här minidokumentären från SVT's "Dom kallar oss artister", när jag var ute och Youtubade efter några av deras nya låtar...









Det här är anledningen till att jag betalar min TV-licens.

Hinner inte skriva så mycket, för jag ska iväg om två minuter. Inatt hade jag tänkt hinna med två böcker, "Alkemisten" och "Ensam seglare jorden runt". Har aldrig läst så mycket böcker i följd. Får väl antagligen tacka anton någon dag för att han tvingade på mig en hög av sin litteratursamling.

Nu ska jag iväg...Bye bye.