Imorn slänger vi upp lägerplatsen, sen börjar mitt näst sista år som lägerledare för 4H, the hidden organisation. Fram till på söndag ska jag och fem andra hålla koll på runt 60-80 kids som bor i tält, längtar hem, slår sig, god knows.
Det är faktiskt roligare än vad det låter. Hoppas att jag hinner lägga vantarna på min EOS 450D så att jag kan ta lite fotografier..

Nu måste jag pysa iväg på ett tolv och ett halvt timmes nattpass. Vi får se om jag skriver något mer ikväll.

Bye bye!

Phoenix - 1901

• Nya skor.
• Mat. (Okej, det blir jag ju tvungen att ha råd med.)
• Ammorteringen (Lucky me att jag byggt upp lite sen innan.)
• Gitarrsträngar (4'an har gått sönder, igen..)
• Badbyxor (Yay, nudism!)
• Bensin (Ond cirkel om jag inte kan komma till jobbet.)
• Prenumeration av LEVEL (Varning för ilandsproblem)
• Nintendo 3DS

Weeping Willows - While I'm still strong

Lördag kväll, Anton ringer, jag kör den gamla vanliga, för jag vet hur uttrycket "en öl" brukar sluta, och jag gillar inte att bli full som ett litet ägg. Men.. Tja.. Vi har ju trots allt inte setts (Finns det ordet?) på ett tag, så varför inte.

Anton, som i nuläget är en självutnämnd författare, har slagit på stort och köpt sig en Remington skrivmaskin som han är jättestolt över.

 

Anton och Remington

 

Antons nya profilbild på ansiktsboken. Jag antar att eftersom han numera är författare vill han bli mer oidentifierbar i media.

Vi började med lite vin på Fannys (Författarens flickvän) altan tillsammans där vi satt och pratade om sjöfart och boken "Ensam seglare jorden runt" med Fannys föräldrar. Allmänt trevligt, fast jag knappt kan något om sjön, för vi går inte så bra ihop, hon och jag. Allmänbildning har ju aldrig skadat någon.

Därefter begav vi oss till de lägsta av varbergs vattenhål så här års. Restaurang  Solviken i Apelviken, borås-folkets (läs djurens) tillhåll. Hit kan man gå för att hitta de mest groteska människoliknande varelser Sverige har att erbjuda. Medelåldersmän i camofärgade cowboyhattar, bruna & russinskrynkliga fruar, brats och listan görs bara längre ju fler sekunder ögonen hålls öppna.

Vi slår oss ner vid ett bord, beställer varsin pizza och en hof och skrattar lite åt den spännande låtlistan från 90-talet som dom lyckats slänga ihop. Westlife, blandas med Five som kommer efter Idas sommarvisa. Musik som alla kan känna igen sig i. Inte för ny för de 40-åriga, inte för gammal för att 20-åringarna ska känna igen det. De små barnen vill ju ändå bara ha glass, så de skiter ju i musiken. Samma sak som de förmodligen spelar varje år antog vi.

"Vi ger Sommargästerna vad Sommargästerna vill ha."

Fast de egentligen innerst inne vill spela jazzmusik, eller åtminstone nåt annat än Five..

Så vi hinner med att prata lite med Fanny och hennes bartender-vänner som är helt speedade. (Tycker jag som kommer från en lugnare arbetsatmosfär.) Vi tar en ny hof och sätter oss ner vid bordet igen.
Det hinner inte gå tio minuter innan det kommer två drunken dudes med tribals över sina gympumpade, rödbrända armar och sätter sig vid samma fyrmannabord som oss. Följande konversation inleds. Håll i hatten..

- Hej
Vi: - Hej
- Vi e inte heller bögar.
- Nä! Höhö!
Vi: - Okej.
- Nä. instämmer den andre. Vi har fått f (ja, ni kan ju gissa själva.. Gitarr kanske?) här.

Pratar en minut om vad dom gör här i Varberg.

- Vi va på nå stort ställe igår.. Va hette de nu igen?
Anton: - Sociten?
- Ah just det.. E ni härifrån eller?
Vi: - Ja, vi e från varberg. Vart kommer ni ifrån?
- Borås. (Surprise!) säger den ene.
- Från min mammas gitarr! säger den andre.
- Berätta vad du gjorde när du kom ut.
- Jag sparka till henne med vänsterfoten i gitarren så att hon fick (take a guess?) och sprutade mig i ansiktet.

Vid det här laget var jag så fachinerad att jag inte kunde tro det. Det var som att resa tillbaka i tiden. Har vi utvecklats från det här stadiet? Är borås ett galapagos där evolutionen gått i sin egen takt. Någon borde göra en naturfilm om det här.

Vi lyckades ta oss därifrån rätt snabbt efter detta och på vägen hem kom vi fram till att vi skämdes över alla coola dudes som folk blandar ihop oss med. Inte konstigt att tjejer tycker att killar är svin.

Jag är dålig på att lägga upp bilder på min blogg, jag vet det så väl. Så nu tänkte jag beskriva min midsommar i bilder. Någon slags retribution, kan man kalla det.

Sandra, en av mina kollegor on the slitsamma Ringhals var där..

..och blev för övrigt nominerad till tävlingen: "Vem är mest man på ön?"

"Åh-Hepp!"

"A giant once had a dream, to build a house of human and wood"

Horseboy - Gitarrer och bas, trummor och hat.

Mina tolv timmar här i betongriket börjar närma sig sitt slut, men dagen är långt ifrån över. Klockan 8 kommer min min mor hem till mig och vi ska storstäda lägenheten. Wiee! Jag vet, det ska bli så kul. Får väl skylla mig själv för att jag tackade ja till jobbet i natt, och det ska bli skönt att få storstädningen gjord innan jag ska få tolv timmar till av det här. (Att sitta och tjäna pengar och kämpa mot tristessen, haha.)

Nu kommer snart min avlösare, så det är väl bäst att jag loggar ut.

Over and out!