Har vart nere i stan sen 14.30 och handlat grejer med Viktoria för Viktoria. Jag blev ditlurad i tron att vi bara skulle fönstershoppa och fika. (Det var vad hon sa i alla fall..) Istället har jag fått stänga av hjärnan, sätta den på autopilot, ja, nej, ja den va fin... Hon ska iväg på en bal snart, så jag fick ju flänga omkring med henne och leta efter allt, allt, allt.. Utom klänningen, som tur var..

Varför insisterar mina tjejkompisar på att ta med mig som moraliskt stöd för att köpa kläder och skor. Är det på grund av mitt totala ointresse? Är det som att katter ofta drar sig till allergiska människor? Jag tycker ju att jeans och en svart t-shirt aldrig slår fel (En kavaj eller skjorta ibland?). Jag har gått sönder mina skor och har inga planer på att skaffa nya. Det minsta jag bryr mig om är ju kläder.

Jaja, det är ju trots allt trevligt med lite socialt umgänge, även fast det tar någon timme att vakna ur shopping-auto-piloten, haha. Imorn blir det lunch med Jakob, fast jag antar att det blir brunch för min del, jag lär ju inte vakna innan tio plus att jag har några nattpass framför mig.

För övrigt är mitt liv lite såhär, som i refrängen. Tack Lasse, det gör inget att alla verkar tycka att du är överpretentiös, för jag gillar dig ändå.