Nej, det har inte med kärlek att göra. Eller jo, kanske, det beror ju på hur man ser på kärlek. Om kärlek bara består av att stilla det inre begäret efter materiell njutning för ett ögonblick, så tja, då handlar det väl om kärlek.

Fast jag är lite smygkär i något annat. En kamera - och då menar jag inte vilken gammal kamera som helst - En Canon EOS 450D.

....

Okej.. Det kanske är en gammal kamera, men inte om man jämför med min senaste erövring som gick under namnet Canon T70. Det är ett väldigt skönt infall som jag har just nu att slösa upp alla mina senaste A-kassepengar på en ny-/gammal klassiker. Har aldrigt riktigt vart mycket för digital fotografering. Mest för att jag inte tror på det. Med digitalfotografering kan vem som helst kalla sig fotograf. (Nästan, det finns fortfarande de som är hopplöst dåliga.. Believe me, I've seen them..) Låt tusen apor sitta vid varsin skrivmaskin och efter tillräckligt lång tid har de lyckats skriva ner shakespeares samlade verk. Tar man bara tillräckligt många bilder så finns där ju säkert en på tusen som är lyckad. I analoga kameror finns bara 36 chanser. Det är utmaning.. Jag tror att det är analog fotografering som skiljer aporna från den riktiga fotografen.

Det som ändå driver mig till att vilja införskaffa en liten pärla som EOS 450 är smidigheten, för även fast jag älskar min T70 och jag inte har några som helst planer på att sälja den, så kvarstår faktum att det är så otroligt mycket omständigare.. Det går inte att bara "åka ut någonstans" och fotografera. Nej, jag brukar åka ut ett par gånger. Planera i förväg. Så att jag kan utnyttja mina 36 bilder till det yttersta. Vilket resulterar i att jag inte kan få någon spontanitet i mitt fotograferande. Ingen alls..

Så nu (igår om jag måste vara exakt) har jag bestämt mig. Emil kommer att skaffa sig en riktig digitalkamera.

Fast hans hjärta kommer nog alltid att klappa starkast för den rena skickligheten i det analoga.

Det kommer nog att finnas plats för båda..