Nu är sommaren här, med allt vad det nu innebär. Sol, bad och brun hud, vad vet jag?
I mitt fall kommer en omåttlig slöhet som ett brev på posten. Jag har försökt gå upp sen klockan sex imorse. Det är ju bara ren tur att datorn stod bredvid sängen, annars hade det nog inte blivit något inlägg, för kadavret Emil ligger så stilla kvar där än. Jag känner mig lite som gubben Pettson. (Vilket sjukt bra namn det är, ville bara flika in det.) när han sitter och deppar i köket.

"Jag borde hugga ved.. Men jag vill inte hugga ved.."

"Jag borde vända potatislandet.. Men jag vill inte vända potatislandet.."

Precis så har jag det. Jag har skullat gå och handlat hela förmiddagen, men istället har jag lyckats snooza mig igenom den.

Kom igen nu Emil! You can do it!


.. Jag antar att det är dags nu.. Vi ses.

Hoppas att den här jävla värmen tar slut snart.