Imorn ska jag till GeKås, så i brist på penna och papper kan jag lika gärna börja på min inköpslista för imorn:

• Nudlar. (Jag gillar att spara pengar, haha.)
• Multivitamin.
• Badshorts. (Har inga, det var skitjobbigt att bada i bara boxers på lägret..)
• Handledsvikter. (Min melodi, träning medan man gör annat. Kan säkert sättas på fotlederna med.)
• Mygg-hatt/keps (För på fredag bär det av till Jämtland på ett till läger.)
• Vindställ.
• Brämhults-juice. (Såvida inte mina 500 spänn redan är uppbrända.)
• Deo (Lägg det i er care-box.)
• Snickers i 10-pack.
• Magnesium- och zinktabletter.

Det är väl vad jag får för 500 kronor, min månadsbudget.

Louise ringer till mig. Rösten är lite bruten, så jag frågar vad det är. Det visar sig att hennes skinnjacka blivit stulen. Den där perfekta skinnjackan. The once in a lifetime-köpet har blivit snott ur deras bagageutrymme.

Hon är jättenere, säger att ingen förstår, vilket jag knappt heller gör. Bara lite.. Eller, jag kan föreställa mig känslan av att ha hittat det där perfekta. Det som inte bara är ett materiellt ting, utan något mycket större. Som en del av en själv, något som gör en lite mer komplett.

Det är vad som tagits ifrån henne.

Jag kan föreställa mig hur hon känner, men jag kommer nog inte att förstå till fullo. Jag har aldrig haft något som jag känt så starkt för som hon gjorde för det där stycket skinn och tyg som satt så bra på henne. Jag skulle tro att det är som att förlora ett kärt husdjur. (Vilket jag inte heller gjort..) Jag vill säga att jag förstår hur hon känner, men det gör jag inte.
Det är en jobbig känsla, att vara otillräcklig när någon jag bryr mig om är ledsen över något och jag vill vara där och trösta. Inte blir det bättre av att jag skulle till jobbet, så jag hann bara åka dit, ge henne en stor kram och prata lite innan jag var tvungen att gå.

Jag sitter och funderar på vad som skulle göra mig lika ledsen. Har inte kommit på något än. Det gör mig nästan lite avundsjuk, för att vara ärlig. Jag tror inte ens att jag skulle bry mig så nämnvärt om någon länsade min lägenhet. I varje fall inte mer än den ekonomiska skadan..

Eller joo.. Om någon skulle stjäla eller ha sönder mitt ek-skrivbord så skulle jag nog bli förtvivlad, eftersom det är så unikt, bastant och evigt. Ett berg bland mina annars flyktiga IKEA-stenar..

Jag tror jag börjar förstå lite mer.

Nu ska jag hålla tummarna för att Louise ska hitta en till sån jacka att älska. Och fortsätta jobba..

.. efter läsvärda bloggar på den här portalen, ju ensammare känner jag mig. (Ja, jag tycker inte att min blogg är särskilt fy skam.) Finns det någon som har lite tips på bra bloggar? Som sagt, gärna på den här portalen. Mina ögon har börjat blöda igen av alla stavfel, all dålig svenska, alla kassa titlar, fjortisbloggare, kissie-wannabees och "tyck lite synd om mig"-människor som florerar här.

Är det någon som har råkat hitta en bra blogg så kan ni ju säga till..

By the way så hittade jag en jättebra (allt är relativt) blogg idag av en ren händelse. Underligt nog via rampljuset, som till 90% består av renodlat bajs.

Länk dit.

Blir glad över att se att det var en hallänning dessutom, och den är ju sjuk för att vara skriven av en femtonårig flicka.

Jag gillar verkligen vårt avlånga land.

Jag gillar bland annat:

• Årstiderna (Mina favoriter är vår och höst)
• Vår nationalsång
• Ordet lagom (Buddha hade ju älskat vårt land..)
• Det svenska vemodet.
• Ironi och svart humor.

Det finns ju såklart saker som är mindre bra med vårt land. Saker som jag helst vill glömma, men ändå skulle jag inte vilja leva någon annanstans. Anledningen till att jag kommer att tänka på hur mycket jag gillar vårt land är att jag börjat kolla på en repris av programserien Världens modernaste land med Fredrik Lindström. Den gick mig lite förbi första gången jag såg det. Mest för att jag inte gillade konceptet att de bara satt i en skinnsoffa och snackade i 45 minuter. Men herregud va bra det är. Fredrik och Peter Englund (+ nån gästande expert) sitter och snackar om svenskhet och hur vi ser oss själva som modernare och bättre än andra nationaliteter. Jätteintressant.. Faktiskt.. Jag kan inte slita mig från det.

Nu är det dags för den sista dagen...

Ja, jag vet att jag sa söndag med, men det är mer "Packa ihop allting"-dagen. Idag ska vi köra en kraftansträngning och köra naturstig (En STOR poängprommenad) och har vi tur så går inga ungar vilse i skogen, så att vi kan snabbt äta mat och få igång volleybollturneringen.

Det låter kanske inte så jobbigt, men vi har att göra hela dagen. Allra sist på kvällen kör vi avslutning. Därefter blir det chill framför grillarna och allmänt mys.

Ser fram emot det..

Nä, nu är det dags att ta tag i det här, el grande finale!

Det är inte mycket som slår en kopp kaffe i skenet från en fotogenlampa och myggljus..

Det verkar som att Kent har släppt nya singlar, vet inte hur länge jag missat dem, men här e de i alla fall, Gamla Ullevi

och Skisser för Sommaren

Just det ja, jag glömde nästan. Nu på fredagen är det föräldrakväll så att de små liven får se sina föräldrar igen. Det är som hämtat ur Wildkids. Ungar som inte gjort så mycket väsen av sig tidigare börjar nu storlipa som om de varit hemifrån i flera veckor och haft det för jävligt med oss. Det brukar vara generellt tre som följer med sina föräldrar hem. Föräldrakvällen är det som skiljer agnarna från vetet. Men jag gillar inte att de åker hem. Barn mår bra av att härdas. Hela grejen med den här kvällen är.. Jag vet inte.. Den är bara onödig..