Jag har blivit utvald att bli en av varbergs unga tyckare åt ungvarberg.se, eller, jag gillar i alla fall tanken på att det känns som att vi är ett tiotal utvalda bland tusen, men min cyniska gissning är att det inte vart det allra lättaste att skrapa ihop några frivilliga.

Jag har ingen aning om vad "arbetet" som tyckare bland Varbergs unga kommer att innebära. Kanske är det bara fika en gång i månaden och sitta och prata skit, eller så kanske vi faktiskt får vara med och tycka till om kommunens ungdomsverksamhet och liknande. Jag tycker i alla fall att det ska bli lite skoj att ha något att pyssla med som åtminstone låter viktigt, haha.

Bara vi inte hamnar för ofta bland sidorna i Hallands Dumheter..

Äsch, det är ju ingen idé att oroa sig för mycket redan nu.

Det här ska bli riktigt kul.

Det finns ett rampljus på den här bloggen, eller snarare bloggportalen. Ett sätt för alla med lite för mycket pengar i sin mobil att göra sig av med dessa.

"Kolla så är du bäst"

"Titta hit och kommentera"

"Hej, jag har hjärnspöken och skär mig i armarna" (OBS! Den där var påhittad. Ingen vet ju vart dom ska placera kommatecken nu för tiden. Dessutom var den för bra skriven för att vara med egentligen.)

... och så håller det på och loopar om och om igen..

Jag funderar på om jag också borde utnyttja den här funktionen. Men inte nu, min blogg har inte användning av en massa ansiktslösa människor som samlar sig som statistik för att visa att någon vart här. Jag skriver inte precis för att det ger mig njutning av att så många som möjligt läser det jag lyckas pränta ner på den här bloggen. Sånt mättar inte mitt ego. Inga kosmiska rus här inte.

Dessutom skulle det nog följa med en massa prestationsångest ju fler läsare man har. För mig i alla fall..

Nej..

Men - för det finns ju alltid ett men - när jag väl byggt klart mitt mörkrum kommer jag ju att ha stor nytta av en folkmassa som kan vara potentiella kunder. (För ja, det är tråkigt om inte man kan ha åtminstone en minimal ekonomisk vinst tycker jag. Jag vill ha feedback i form av folk som gillar och köper mina (kommande) bilder. Först då känns det som att jag har lämnat ett avtryck i den här världen.

Jag får börja spåna på bra slagord att skriva i det där rampljuset.

Hmm..

"spana in min blogg som handlar om mitt liv mina intresen och massa annat spännande å kul!"

.. Näääääää

Har jag nämnt någonstans att jag har fått ett helt mörkrum. Okej, inte själva rummet i sig, men alla grejerna man behöver, och ja, ni läser rätt när det står att jag fått det. Ibland kommer de där ögonblicken när man känner "Oh-Yeah!" i hela kroppen. Som att hela världen gör allt den kan för att leda mig på rätt spår. Jag blir näst intill lite religiös.

Har börjat skissa på hur jag ska göra om mitt förråd till ett mörkrum. Det är inte många kvadratmeter, tre, fyra kanske? Ska bli spännande att se hur det kommer att gå.

Nu är det typ dags att hänga med Vickan Sjögren och kolla på balen. Får väl vara lite social med henne nu. ;D

Elin Sigvardsson & Magnus Carlsson (Sångaren från Weeping Willows, tro inget annat...)

Jag har skaffat ett kladd-block, som jag, fantasirikt nog, döpt till just det. Det är inte bristen på fantasi som gav det namnet, kladd-blocket. Det är bara det att en fantasilös titel inte sätter några krav på innehållet. Hade jag suttit och funderat ut et så totally awesome namn som möjligt hade jag ju vart tvungen att fylla blocket med innehåll som motsvarar förväntningarna från titeln. Så funkar det i alla fall i min värld av tvångstankar.

Snart är jag klar med prologen, och min förhoppning är att kunna fylla alla sidor till bredden med mer eller mindre kreativa verk.

 

Det är mycket som händer just nu, lite som jag vill hemlighålla än så länge, någon dag till.

Jag ska äntligen sluta med att vara halvt arbetslös, så jag ska försöka hårdare med att skriva här, jag har dessutom planer på drastiska ombyggnationer av mitt förråd, och mellan varven av arbete, hobbyprojekt, socialt umgänge och skriverier hoppas jag att det ska finnas lite tid över ändå.

Jag vet, just nu skriver jag som ett dåligt, hemlighetsfullt mongo. Men ni får hålla er till tåls så länge, för mer än så här klarar inte mina slöa fingrar att knappa in.

Jobbet nu.

Over and out.

Har vart nere i stan sen 14.30 och handlat grejer med Viktoria för Viktoria. Jag blev ditlurad i tron att vi bara skulle fönstershoppa och fika. (Det var vad hon sa i alla fall..) Istället har jag fått stänga av hjärnan, sätta den på autopilot, ja, nej, ja den va fin... Hon ska iväg på en bal snart, så jag fick ju flänga omkring med henne och leta efter allt, allt, allt.. Utom klänningen, som tur var..

Varför insisterar mina tjejkompisar på att ta med mig som moraliskt stöd för att köpa kläder och skor. Är det på grund av mitt totala ointresse? Är det som att katter ofta drar sig till allergiska människor? Jag tycker ju att jeans och en svart t-shirt aldrig slår fel (En kavaj eller skjorta ibland?). Jag har gått sönder mina skor och har inga planer på att skaffa nya. Det minsta jag bryr mig om är ju kläder.

Jaja, det är ju trots allt trevligt med lite socialt umgänge, även fast det tar någon timme att vakna ur shopping-auto-piloten, haha. Imorn blir det lunch med Jakob, fast jag antar att det blir brunch för min del, jag lär ju inte vakna innan tio plus att jag har några nattpass framför mig.

För övrigt är mitt liv lite såhär, som i refrängen. Tack Lasse, det gör inget att alla verkar tycka att du är överpretentiös, för jag gillar dig ändå.

Japp, ni hörde rätt.. Internet dog.. Igår.. Hos mig.. Någon gång runt tolv.

Jag vill bara kura ihop mig till en liten boll, för sånt här händer inte mig, det borde inte hända någon. Nu ser jag att jag varit naïv, för ingenting varar för evigt. Mitt internet var verkligen allt för mig. Fyllde upp det djupa tomrum som jag fått känna av nu denna söndag.. Nationaldagen.. Ja just det.. Det är Sveriges födelsedag idag. Sorgen efter internet har fått mig att bli blind för allt runtomkring mig, verkar det som..

Idag har jag fått tvinga migsjälv till att göra saker.. Vara kreativ.. För att glömma. Du kommer alltid att finnas här i mina minnen. Stunderna vi delade tillsammans..

Rest In Peace, min vän..