Hinner inte skriva så mycket, för jag ska iväg om två minuter. Inatt hade jag tänkt hinna med två böcker, "Alkemisten" och "Ensam seglare jorden runt". Har aldrig läst så mycket böcker i följd. Får väl antagligen tacka anton någon dag för att han tvingade på mig en hög av sin litteratursamling.

Nu ska jag iväg...Bye bye.

Tja, som ni ser är min blogg en enda röra, det ni ser är resultatet av att Emil ger sig in i ett projekt för att utföra förändring, utan en blekaste aning av vad han vill att resultatet ska bli. Det enda som jag vet ska vara kvar är headern, but you never know..

Hur som helst är det här en väldigt bra dag, inget kan riktigt få ner mig från luften. Jag vågar inte riktigt berätta, med risken av att få paranoia. Det är något som kom så oväntat att det inte gör nåt att min hals har svullnat igen och trilskas med mig, vädret har varit halvkasst, men det har jag struntat i och min ömma mor gnatar om att jag inte äter ordentligt, but everything is just fine!

Det är fantastiskt hur vissa saker kan få en att glömma både tid och rum för ett tag.

Nu ska jag sova, för verkligheten börjar komma tillbaka till mig, framför allt halsen..

Jag gillar Anna, hon är speciell på något vis. Hon lyckas där många andra misslyckas, med sitt vemod. Jag har nån speciell hat/kärlek till hennes låtar, beroende på humöret.

Covern på Broder Daniels "Shoreline" är ju inte så illa den heller..

Jag ska till jobbet om en och en halv timme. Jag avskyr när det inte finns tid, eller jo, när det finns tid, men inget man riktigt hinner med att göra.
Jag ska nog helt enkelt ta en promenad i den fina skogen utanför. Se om jag kan hitta något smultronställe.

Sen iväg till jobbet där jag ska sitta och läsa "The satanic bible" som jag fick låna av Anton igår. Han har gett bort större delen av sitt liv i form av böcker och musik nu innan han åker till danmark. Det måste kännas skumt att rensa ut sigsjälv..

Hur som helst kom han hit igår med en sjuk massa tråk-kultur (Jag är inte mycket för Dostojevski och Strindberg, försökte mig på "Röda rummet" en gång men lade ner det, inte för att jag är ointellektuell, utan för att jag inte tycker att Strindberg inte tillför så jävla mycket för mig som person. Jag gillar inte att läsa böcker som är "Du måste ha läst den här för att kalla dig kulturell". Blir bara förbannad på sånt, därför klarar jag mig utmärkt utan dem.) Ni fattar grejen, och det mesta, tyvärr Antonio, kommer att hamna i mitt förråd. 20 av 50 böcker var kanske det som jag kan tänka mig.

Det ska bli riktigt kul att lära sig lite mer om alternativa religioner som satanism, lite variation till de betongtråkiga tre linjära religionerna. Själv hejar jag jag ju mest på Buddha och hans team om man ska börja jämföra mina livsåskådningar med någon religion.

Men en natt med satanism tackar ju ingen nej till.

Jag kände mig lite sådär extra pepp nu när jag vaknade i morse (15.00), nu skulle jag göra slag i saken med mitt fotointresse och sälja in mig hos min gamla fotolärare på Rosenfred.

Det gick inte riktigt som jag väntat. Det är visst en hel del lagar och regler som gäller vid utlåning av kommunens prylar. Eller utlåning... Man får ju som privatperson inte låna något alls.. Konstigt, eftersom kommunen är väl byggd på pengar från alla privatpersoner som bor där.

Jaja, det gick piss hur som helst med mina planer. Får hitta ett annat ställe. Det var hur som helst kul att träffa fotolärarn igen, han är lite av en förebild för mig.

Nu ska jag dricka kaffe och röja upp i lägenheten.

Jag har med jämna mellanrum försökt att komma in på internetbanken, men det går inte.

Jaha, jag får sitta och lyssna på Mammas nya kille tsv..

Ahh, vilken underbar morgon! Jag är ju vanligtvis inte ett stort fan av tidiga mornar, fast undantag lite då och då har ju ingen skadats av. Vickan sov över här, och det är väl den enda anledningen för mig att gå upp tidigt en måndag, speciellt eftersom jag ska jobba natt.

Konstigt nog blir jag alltid så jävla omåttligt morgonpigg när jag är med Viktoria. (Vilket jag antar beror på den rena skadeglädjen i att hon hatar att gå upp tidigt. Sånt blir jag pigg av. ;D)

Så bara för skoj skull gick jag upp och stekte äggröra och bacon tio minuter innan hon vaknade (06:50). Notera att min vanliga frukost består av smaksatt fil, müsli och kaffe 350 dagar om året. Jag är cp-rutinmässig när det gäller min frukost, så ni kan ju gissa hennes förvånade ansikte, haha!

Frukost med te och kaffe serverades på balkongen. Jag tror faktiskt inte att jag ätit frukost där tidigare, det har helt enkelt varit för kallt, till och med för en isbjörn som mig.

Tog med mig min stora kärlek, Canon T70, när jag följde henne till PS. Alltså, jag är nog ärligt talat kär i den kameran, så helvetiskt smidig och allmänt bra. Jag blir bara glad av att se den.

Dock är jag rätt så säker på att jag ställt in fel ISO-tal på den senaste rullen jag tog, när jag tog ut den fick jag bestämt för mig att det var en 100 ISO, men jag hade inte haft kameran inställd på det utan 400 ISO. Fan att första rullen ska bli underexponerad. Jag hoppas att jag har fel, men jag tror det inte..

Fan... Men det är inte mycket att göra åt. Jag är glad ändå, glad för en underbar morgon och för alla underbara bilder jag och Canon kommer ta i framtiden.

Och Vickan, det måste bli fler dagar som dessa.

När man vaknar efter ett nattpass känner man sig alltid lite halft onykter i huvudet, jag gör det i alla fall. Därför var det ingen höjdare att bege sig till arbetsförmedlingen för att träffa nån jävla jobbcoach. Helt onödigt enligt mig, eftersom jag ändå kommer börja få heltid i mitten av juni ungefär.

Kommer dit, helt ovårdad, ful och smutsig (Att gå med mössa på jobbet skänker en speciell, smörig glans, om vi säger så.) "Jaja, jag får väl slå ihjäl någon timme här nu så jag får det gjort."

Men helvete vad positivt överaskad jag blev. Det är skönt att bara få prata om sina mål i arbetslivet, för det är inte så många runt omkring en alltid, som det går att föra en vettig diskussion med. Vi snackade om hobbies och fotografering, och hur ansträngande kulturbranchen är, speciellt om det bara är hobbyfotografering i mörkrum som man sysslar med.

Antingen fick jag, hursomhelst, en väldig tur, eller så gör alla jobbcoacher på arbetsförmedlingen ett helvetiskt bra pepp-talk. Jag är ännu mer angelägen om att följa mina drömmar nu än tidigare. Stort tack!

Livet är bra.