Nu, nu är det dags att ta en rundvandring på Varbergs hobbyvaruhus.. Jag är trött på at sitta på golvet ute på balkongen. Det är dags att med pengar i hand möta den stora, farliga världen utanför min lägenhet för att finna mina kommande utemöbler!

Jodu, det ska jag berätta, chokladmuffins!

Nej, idag tänker jag faktiskt inte skriva något mer depp, förutom det där med den jävla armen, men det börjar bli bättre, ett tag satt jag bara och tänkte på hus skönt det skulle vara att amputera den.

Halvligger på min balkong just nu. Det enda stället i hela lägenheten som inte är en bastu. Jag känner att det här stället kommer att bli min fristad under sommarhalvåret för en isbjörn som mig. Jag trivs bäst när det är omkring 16-18° C i min omgivning. Undrar om det går att sova här ute? Det skulle säkert vara trevligt på stjärnklara sommarnätter..

 

Hur som helst är den i nuläget rätt tom med sina drygt fyra kvadrat. Orkar jag gå ut och leta efter utemöbler idag tro? Nja...

Jag tror jag spanar lite på internet istället. Vill ha något som inte tar för stor plats och som känns lite Kafé-mysigt. Är det någon som vet en bra sida förutom IKEA som skulle kunna ha något sånt? Till ett bra pris för en stackars A-kasse-tagare, såklart, annars har ju varja möbelbutik med internet utemöbler. Det är ju ingen sport..

Okej, den här dagen har vart rent åt helvete redan från början. Jag vaknar klockan sju av att vänsterarmen värker.

Tanke nummer 1: "Fan, har armen somnat?" (Brukar liksom hända att jag vaknar med en bortdomnad arm eftersom jag sover på sidan, intressekommitén antecknar.)
Svar: "Nepp, för mycket smärta."
Tanke nummer 2: "Håller jag på att få en hjärtattack?"
Svar: "Yeah, no shit Sherlock, du ligger ju verkligen i riskzonen, du vet, pinnsmal med minimalt sockerintag"

Så låg jag funderade ett tag. Jag tänkte även på att jag kanske hade knäckt leden i axeln, men när då? När jag sov?! Den enda vettiga anledningen jag kan komma på är att jag har träningsvärk sen igår när jag tvättade bilen..

...

Det låter lite lamt att säga så, hur fan kan man få träningsvärk i axeln av att tvätta bilen? Jag antar att sex timmars tvättande och vaxande av en gravt skitig bil tar ut sin rätt på en till slut i och för sig.

Men varför i vänster arm och inte höger?

Dessutom har jag nog blivit förkyld, eller så är det pollen, jag trodde jag hade slutat med sånt där trams.

Så nu sitter jag här med en arm som någon hamrat i en åtta tums spik i, och en slemhinnor som är sådär härligt pollentorra.

Men jag har ju i alla fall en blänkande fin bil..

Japp, i natt ska jag sitta och läsa igenom Fight club hade jag tänkt. Älskar filmen och har viljat läsa den här hur länge som helst nu. Borde hinna knäcka 187 relativt lättlästa sidor på tolv timmar. Utöver finkultur blir det även lite blockchoklad, lösgodis och lite annat som min tandläkare aldrig rekommenderat mig.

Rekommenderar alla som inte sett den här kultfilmen, eller läst boken att göra det omedelbart. För ert eget bästa..

Ahh, nu börjar den skeva dygnsrytmen infinna sig igen. Var och jobbade idag. Dagtid.. Jag är inte gjord för sånt, tacka vet jag de ljuva nätterna. Jag råkade hur som helst somna när jag kom hem klockan fyra idag och vaknade nu. Så, för att inte somna om och vakna vid fyra på morgonen så hade jag tänkt hålla mig vaken till fyra istället.

Och en bra uppesittarkväll börjar med Melody club och ett stort glas Brämhults Apelsin-/Jordgubbsjuice.



Jävla feber, lämna mitt hjärta i fred...

Nu, nu är jag så jävla trött på att vara olyckligt kär. Jag tänker inte vara med på det här jävla ödet och dess ironi längre. Louise, du har hindrat mig från att se andra tjejer i en halv evighet nu, men det får fan vara över nu. Jag tänker inte låta mitt kött bli svagare längre. Jag har fått nog..



Jag funderar även på, för att slå ihjäl ytterligare någon timme att kolla på den där "Drag me to hell" som ska va så bra. Jag vet faktiskt inte ens vad den handlar om, uppenbarligen om någon som upplever någon slags helveteskval, har bara hört att den ska vara bra. Frågan är bara om jag pallar med att se på en skräckfilm. Själv. Det känns bara lite weird. Ingen sitter ju och kollar på skräck själv, eller?

Det kanske blir en Hannibal Lecter-film istället, jag får se.

Det är ju jobbigt att medge, men just nu står jag lite utan arbete, så jag är faktiskt på väg till arbetsförmedlingen för ett sånt där obligatoriskt möte.
Det är inte så illa som det låter, det handlar mest om att det inte finns så stort behov av oss behovsanställda på ringhals, vilket innebär att vi istället för att sparkas hamnar i ett slags viloläge, som kanske varar, tja.. Cirka två månader.

Den som verkar ta värst på det hela är dock min store far som inte tycker att jag ska sitta hemma och såsa (Vilket jag heller inte gör, han bara tror det.. Ser det han vill se.)

Hur som. Det här är vad jag tänkt göra dessa härliga A-kasse-månader:

• Kolla runt på andra jobb.
• Börja fotografera med film igen.
• Lära mig några låtar på gitarr.

Okej, det får räcka så länge. Det är för tidigt för att komma på resten just nu.. Blä för att stiga upp tidigt..

Det jag fått lära mig den hårda vägen nu när min macbook varit hjärndöd - Tjaa.. hur länge har jag inte varit kontinuelig? Två veckor? - är hur viktigt det är, för mig i alla fall när jag bloggar, mobilitet. Jag tror att jag avskyr att vara låst vid ett och samma ställe.

För ärligt, det ger ingen ro att blogga framför en 37" skärm.. Det suger.. stort.. Jag vill kunna krypa undan och få blogga i fred. Kunna känna när jag sitter i köket att: "Nu fan, ska jag nog ta och skriva lite" utan att behöva ta mig de där tio stegen som det ändå är att gå till soffan. Där vill jag ju inte heller blogga, för jag vill ju blogga i köket ju..

Jag kan knappt förstå hur jag klarat mig. Viljan att skriva har alltid funnits där de här två veckorna, eller hur länge det nu rör sig om. Det enda jag lyckats få fram har ju vart några musikvideos och lite frustrerad, olycklig kärlek som behövde ventileras för att jag inte skulle implodera.

Herregud vad skönt det känns att vara tillbaka..