Strömmen ska stängas av nu i området under två timmar för att de ska göra något slags reparationstjolahopp i våran tvättstuga. Det är extremt kass planlösning enligt mig.. Fast å andra sidan kanske man inte var någon större elektronikknarkare på 60-talet, till skillnad från idag.

Två timmar, två evigheter..

Jag skulle ju kunna öva på gitarren.. Om den bara hade vart stämd..
Dock har jag beställt en gitarrstämmare för 29 kr från tradera. Wiee! Jag älskar dig, underbara nät-auktion!


12.54 Sex minuter kvar tills dödens två timmar, då tiden på granvägen 1-5 tycks ligga stilla likt en avlägsen kyrkogård.

Vi ses.. Farväl..

Jag tror ju vanligtvis inte på gud i vanliga fall (Inte gud som i gubben gud, som de kristna tror på. Jag skulle i så fall hellre kalla mig shintoist. Allt är förutbestämt och så vidare.. Ehh.. Jag kan ta det här en annan gång..) men nu får jag göra ett undantag. Ett tag trodde jag att det var ute med min iMac ett tag. 

Jag skulle degradera operativsytemet åt killen (eller gubben, vad vet jag, han kommer från västerås.. skitjobbigt att avgöra åldern på någons röst när dom pratar som dom gör..) 
Eftersom ja har tummen mitt i handen när det gäller sånt här så lyckades jag radera det nuvarande systemet, men tro fan att jag inte kunde hitta den rätta skivan.

Ävafan, tänkte jag, mina andra macar har ju också det systemet på sina installations-CD.



Våldta aldrig en mac med fel CD. Det blir bara svårt och svart...



Hur som helst gud, tack för att jag hittade den rätta CD:n till slut, även fast det kanske inte var din förtjänst. Det blev inte en hälften så jobbig dag som det verkade.

För evigt tacksam.
Emil.

Det är lika blä varje gång. Det är så trååk! Och som vanligt har jag tusen prylar som ligger och dräller. Suck.. Det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång antar jag.



Tur att jag kan jazza omkring i lägenheten till Movits ljuva toner. Vad var det mer som jag skulle göra idag?

- Åka hem för att hämta sladdarna till min externa hårddisk.
- Rensa iMac:en.
- Ominstallera Tiger OSX på ovan nämnda maskin.
- Köpa en VGA-kabel (Eller va det en DVI?) till Mac mini:n.
- Köpa uppladdningsbara batterier.
- Fotografera lägenheten. (Hur länge har jag inte lovat att visa den egentligen?)
- Ringa Ringhals. (Ska lägga till lite referenser i min ansökan)

Bäst att sätta igång.

See ya!

Idag.. *kollar klockan* ... Igår var en bra dag för min inre prylnörd. Vid frukosten plockade jag upp min nya Mac mini, åhh så fin och blank den va, men jag får vänta med att testa den till imorn, för jag har inte någon sladd att koppla till TV:n. Grävde dessutom fram min trådlösa mus och tangentbord, tog en evighet.

TV:n, ja just det fick hem min nya 37" LG (Att köpa större är bara en penisförlängare, enligt mig.) Har redan slängt in alla kabelkanaler där jag vill ha dem och ställt in rätt kanal för mitt Super Nintendo.

Som LSD för hjärnan.

Imorn bär det av till Gekås. nu ska jag försöka sova. Att ha jobbat natt ger min dygnsrytm en liten twist.

 
Jag sitter ju på jobbet nu, i tolv timmar, mellan fyra väggar av betong. På nätterna är här väldigt fridfullt, ett dovt surr från maskinerna är det som märks. En och annan arbetare passerar förbi, kanske en per timme. Många tycker och skulle tycka att ett sånt här arbete får dem att klösa ögonen ur sig av tristess.

Delvis kan jag ju hålla med, det kan vara extremt trist att sitta på en position där knappt någon passerar förbi under en hel natt. Å andra sidan är ju allt vad man gör det till. Det är ju nu som tiden finns att göra något kreativt. Jag sitter och skriver noveller och dikter. Den perfekta gränsen är när det börjar närma sig frammåt tre, fyra. Då gör tröttheten att pennan bara skriver. Det kan bli bra, det kan bli dåligt, men vem bryr sig. Jag gör ju det här enbart för min egen del som jag skriver. För jag vill ge ut böcker. Det hade ju varit fantastiskt. Att bara se ett verk som jag själv har skapat.
Bloggandet i sig är ju också ett verk, men min blogg kommer nog aldrig att sträcka sig utanför internets gränser och in i den materiella världen. Jag skulle nog inte vilja det heller.

Nej, nu borde tiden snart vara inne för min rast, så jag får avrunda nu..

Vi ses.

Saker jag måste få gjort imorn när jag är hemma. Jag lider av kylskåps-demens, så mitt minne sträcker sig oftast lika långt som näsan räcker.

- Hämta hem ett trådlöst tangentbord och mus till min Mac mini.
- Stränga om och stämma gitarren och få med den hem.
- Se till att få fixat nya lampor till bilen. Det suger att få göra en ombesiktning på grund av en sån grej.
- Få med mig free food hemifrån (Jag vågar inte ens spana in mitt konto efter det senaste inköpet. ;D)

Fortsättning följer, för just nu kan jag inte komma på något mer.

Det är alltid roligt när någon tycker till om ens bloggande. Speciellt när någon säger något fint.

Eftersom jag har en liten fetisch - som så många andra, skulle jag gissa - att kolla upp hur folk fått fatt på bloggen. För det mesta har de googlat på nåt citat från en låt med kent, vintervila är sinnessjukt frekvent.

Idag såg jag att jag blivit länkad från en annan blogg. Wiee! Ingen mindre än en Mimmi som letat sig hit.

Är jag en liten pojke? Smisk utdelas för mindre. ;D Men det är väl okej, nu när ångesten över den 21:e spiken i kistan kommer krypande mot mig.

Det jag vill säga är helt enkelt att jag blev väldigt glad.
Nu har jag inte tid för att sitta och mysa i lägenheten. Iväg till jobbet bär det av, med buller och bång.

Som jag redan skrivit så har jag en vision vad gäller kärleken det här året. Jag ska sluta leta, vara migsjälv, känns som en evighet sen sist det hände. Allt är frid och fröjd, tre dagar av fyra. På den fjärde sätter hon alltid en käpp i mitt hjul. Vi lever i en liten stad, det är inte svårt att se och höra information, inte minst från ansiktsboken.

Det är ändå en sjukt konstig sits jag sitter i. Jag var den som gjorde slut, ville inte leva i par, inte med henne i alla fall. Och ändå, så fort jag ser något som antyder på framsteg på ny mark för hennes del, är det som att mitt hjärta slutar slå, blir till en stilla sten av granit i mitt bröst. Är det svartsjuka? Vill jag inte att hon någonsin ska bli rörd igen? Jag tror inte det, varför skulle jag vilja henne något så ont som evigt celibat? Nej, vad jag tror så ligger det i att hon tycks så frenetiskt leta efter någon som ska fylla upp tomrummet, medan jag inte gör det. Två helt olika vägar att gå.. Att säga att man vill vara för sig själv ett tag känns som ett nederlag, medans hon som en fenix reser sig ur askan. Det känns som att jag är den som förlorar, därför att jag inte är den som är pånyttfödd, ute på banan igen, dejtar, ser till att ta mig ut ur ensamheten. För ensam vill ingen människa vara. Allting kretsar kring tvåsamhet tycks det.

Och när det händer..

"Hon har hittat någon annan, Emil.. Varför har du inte gjort det? Varför är du inte lika bra som henne?"

"Det är tvångstankar.."
"Jag vet."
"Jag tänker för mycket."
"Jag vet det med."


Nu när jag tänker på det är ju inte att hon gör "framsteg" det som är problemet, utan att jag inte kan undvika det trots att jag vill. Det är svårt att läsa den senaste uppdateringen av vad som hänt på fejan, utan att det smetas ofrivillig info i ansiktet på mig.

Jag tar itu med det här imorgon.

God natt allihop.