Helvete vad jag känner mig tråkig nu då. Alla ska på fest verkar det som. Inte konstigt nu när jag tänker efter, det är ju hemvändardag och allt. =)
Det verkar som att jag ska ut i alla fall, ska på fest med Louise tydligen. Blä för snabba vändningar, men man får ju inte va den som e den liksom.

Låt seee, vad har jag för lektyr hemma..

Hmm, äppelvin? Tja det får väl duga, synd att jag är en sån som dricker för att jag är törstig.

Bye bye baby!

Jag förstår mig inte på kalle anka på julafton. Det är liksom bara en sån där kvarvarande tradition som är helt meningslös. USA skickar ett sammandrag med trailers till Sverige. Eftersom vi bara hade svartvita program på den tiden, okej, det måste vart lite häftigare än Åsa-Nisse liksom. Nu.. Jag och Viktor sitter mest och skrattar åt den amatörmässiga dubbningen, samt hur dom har klippt sönder varenda filmsnutt så att den inte hänger ihop ordentligt.

Det är ingen fin tradition, det är idioti..

Okej, disney gjorde många fina saker. Fantasia-serien bland annat. Den kunde man visa istället för dåligt dubbad, dåligt textad och dåligt ihopklippt reklam.


Disneys Fantasia - Firebird

Ah, då var det äntligen över, julafton. Inte för att det är något större fel med den då, men juldagen är mer julafton än julafton självt. Det är liksom mer frid över vårt hus nu. Allt flyter på så där lugnt och stilla som man vill att julafton egentligen ska göra.

Kan ju bero på att våra små hybridkusiner inte är här nu.

Fan vad jag känner mig gammal när jag säger att det är skönt med lugn och ro, men det är sant. All julstress, pakethandel och pepparkaksbakande når sitt klimax under en enda kväll. Typ 24 dagars långt sex.. Den 25:e är typ bara lite sådär kuddmysig..

Har lyckats få lite frid framför datorn från mina små hybridkusiner (Svensk-finska stockholmare) Tvivlar på att det kommer bli så mycket andrum. Hör redan hur dom ropar.. Ska leka dom aströtta så att jag får se Karl-bertil Jonssons julafton ifred. Nu kommer dom..

The demons!

Det var den julfriden...

God jul till er alla!

16/12-09

Det här är ett inlägg inför framtiden. Om jag har tur har allt gått som jag tror och du sover över här hos mig i natt. Galet vacker i din lånade T-shirt och slutna ögon..

Om jag har ännu mer tur har du förstått hur jag känner och du känner likadant.

Jag vet vem jag är, när jag, är med dig, Louise..

Jag kommer alltid finnas där för dig, hur det än blir.. För du är en person jag inte kan leva utan.

Emil

Fattar inte varför den som gjorde videon valde att bryta 30 sekunder innan låten var slut.. Men det finns säkert en bra anledning... någonstans..

Den här dagen håller på att bli en sån där dag. En sån där då inte ens mitt konstanta nynnande på jullåtar kan ställa allt till rätta igen.
Allt som började så bra.. Vaknade vid tio liksom, inget fel med det. Som vilken ordinary ledig kille som helst.. Ledig.. Nej just det ja, jag ska ju jobba i natt! Så jag somnar om och vaknar vid halv ett istället.

"Gött!" tänker Emil, går och dushar, ska till systemet, vill inte se äcklig ut som alla andra människor där.

Väl där ska man köpa sprit till en mindre folkmassa.. Okej, fyra personer, men dom dricker som törstiga kameler. Langar upp allt på bandet, visar leg (Se min profilbild om ni inte fattar varför.) flörtar med kassörskan som försöker se någorlunda snygg ut i sin fula beige utklädnad som dom måste ha. Smooth liksom..

Men..
MEN...

Tror ni inte att jag glömt mitt förbannade kort?!? 

Kassörskan är snäll och låter mig ställa undan grejerna bakom disken. Åker hem, hittar kortet i jackfickan (ja, på jackan som jag hade på mig.. Idiot-Emil) tillbaka till bolaget, hittar ingen parkering..

"Jo! Där är en bakom den där lilla lastbilen, varför har ingen tagit den? Whattever, här kommer jag! Sneaky sneaky.."

Skreeeeeeeeeechhhhh

Stål mot lack i en bister symfoni.. Jag flyr fältet, som en ledsen hund, och ena sidan på min vita lilla pärla är inte lika vit som den en gång var.

Bitter och sargad ser jag den långa, fula repan längs bilen. Går in på jävla systemet och köper ut all dricka.. Åker hem.. Vill lägga mig och gny under täcket.. Men det går inte, för jag ska ju till jobbet. Det skulle inte förvåna mig om det är just idag som terroristerna kommer och spränger allt i luften.

Nu en sådär 30 minuter senare, när jag fått i mig min frukost så känns det inte alls lika för jävligt. Hade jag bara ätit frukost innan jag stack, och inte haft så jävla bråttom kanske det här aldrig hänt.

Men nej, jag har lovat migsjälv att sluta grubbla över saker. Det är vad jag gör för stor del av min vakna tid, tänker. Okej, jag ska snarare fortsätta tänka, sluta att grubbla..


Men jag antar att dagens sensmoral för alla er andra är:


"Ät frukost innan ni tar er an resten av dagen"


Eller nåt sånt.

Get här är min feelgood-låt som spelas på repeat hos mig när jag känner att det är lite ångest i luften. Säga vad man vill om Jason, men han är en sjuuk textskrivare.