Puh! Då var halva högskoleprovet avklarat. Är hemma en snabb vända och gör en omelett.

Jag får väl säga att jag är rätt nöjd, fast det var någon sån där idiotlätt fråga som jag vet att jag lyckades svara fel på. Det gör förmodligen inte så mycket på resultatet, men det gnager ändå sådär irriterande i huvudet att veta att jag svarat fel.

Sen suger det ju att den roligaste delen, ordkunskap, bara är 15 minuter lång medan tråk-matematik/statistik är 50 minuter.. Och att svaren i Engelska läsförståelse säger i princip samma sak, fast bara ett alternativ är rätt. Svaren är svårare att förstå än texten man läser.. Helt CP.. It just grinds my gears y'know..

Nehepp, dags för omelett och sen är det bara att hoppa upp i sadeln igen.

Oh-yeah! Wish me luck!

Då var det dags! Högskoleprovet, här kommer jag!

Nej, så stor grej är det inte. Jag gör det mest för att jag tycker det är kul. (bortsett från det här då.. Att gå upp i ottan..) Det är som ett litet test för att se om jag blivit smartare eller dummare under året. Se om jag är på väg åt rätt håll.

Idag lär det därför inte bli mycket bloggande gjort, som om det skulle komma som en överraskning, jag bloggar ju skamligt lite nu för tiden ändå, mest på grund av jobbet.
Jobb och mat är något nödvändigt ont, det stjäl en massa tid, men det är nödvändigt för vår överlevnad. Jag längtar efter den dagen som jag kan göra som jag vill och leva på dropp och näringslösningar som injiceras in i kroppen.

Nu är klockan åtta, så jag får börja göra mig iordning och plocka ihop mina saker inför dagen.

Adjö

Torsdagen idag, verkar lovande. Jag har hunnit med en massa sen jag vaknade klockan 03:00 i natt. Tvättat, samlat ihop mina mörkrumsgrejer, som jag ska rengöra nu i eftermiddag, jag skriver en lista på saker jag behöver på Gekås som jag ska avverka innan jag ska till frisören klockan 14:00 (Äntligen ska jag slippa att ha hår i ögonen!) och så ska jag iväg på ett hejdundrans kreativt tolvtimmarspass vid sex ikväll.

Det är nästan lite oroväckande hur mycket jag hinner med idag. Som ett dåligt omen.. Domedagen kanske närmar sig? I don't know, I don't care..

Nepp, iväg till gekås!

De får ta och lägga ner de här dumheterna med eniros sammarbete. Jag börjar känna mig lite våldgästad..

Varbergs tyckare verkar vara lagda åt det bättre hållet, för det var mer intressant än vad jag väntat mig. Fikan var god, varbergs kultur- och fritidspolitiker var samlade, vi snackade ungdomsverksamhet. Trevligt, mycket trevligt.

Tydligen har jag dessutom lovat bort mig som redaktör till Ungdomens hus hemsida, vilket jag helt hade förträngt. Det ska bli intressant att få lite press på sig att vara produktiv.

Om en halvtimme ska jag på mitt första möte i Ungdomens hus för en grupp tyckare som ska vara med i någon slags panel och ge åsikter. Det känns faktiskt lite spännande, för jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. I bästa fall har vi något att säga till om i kommunen, i värsta fall blir vi väl som elevrådet på gymnasiet, som bara sitter på röven och äter bulle utan att komma fram till något.

Vi får se.

Det är lätt att bli irriterad när en människa jag kände när jag var mellan fjorton och sexton år fortfarande tror att jag är samma människa som då och att jag fortsätter med samma fel och brister som när jag stapplade fram genom "the prime of my life" som folk så gärna kallar sin ungdomstid där de sitter med liv som de inte gillar och tycker sig vara för gamla för att göra någon förändring.

Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka att folk är som de alltid har varit när jag träffar gamla skolkamrater, vänner etcetra etcetra. Jag har inte tänkt extremt mycket på det, så jag vet inte hur ofta det händer. En av mina vanligaste frågor är vad folk drömmer om, mest för att jag tycker att det är intressant att veta. Svarar de samma som de gjorde i nian, vilket brukar vara "Jag vet inte." eller "Artist/fotbollsspelare/polis/brandman/" (Även fast de tre sista nog aldrig nämnts, eftersom jag bara hamnat bland en massa esteter som vänner) så brukar jag vara säker till 80% att de inte förändrats. Fast jag vet bättre än att tilldela folk hundraprocentiga fack.

"Expect the unexpected." - Tomi Ungerer

Jag har varit iväg med mina ömma föräldrar på en raid till IKEA idag för att få fatt på något så livsviktigt för den moderna människan att jag inte förstår hur jag kunnat bo i lägenheten ett helt år utan det.. En skön fåtölj.

Allt är väl egentligen frid och fröjd. Vi kommer hem smäcker upp fåtölj och fotpall (Åhhh, jag kan knappt vänta på att få luta mig tillbaka i den och njuta av Pikmin 2 och en kopp kaffe. Jaja, nu har ju min lillebror det, men så det lär ju ta ett tag att få tillbaka..)

Då plötsligt händer det. Min motivation för resten av dagen börjar gråta, springer iväg, och gömmer sig någonstans där den ej går att finna.. Jag har letat som en galning genom hela lägenheten, men utan framgång.

Kanske var det på grund av konceptet trivselgnatig mor, IKEAs stabbiga mat som består till 90 % av majonäs och för lite sömn som gjorde att motivation fick nog och stack. Fan, jag som behöver den nu! Kvällen är ung och jag ska på 20-års fest.

Kom fram nu! Det är inte roligt längre! Mot-iv-a-tioo-oon!

Nehepp, det börjar bli dags att dra.. Den kommer väl fram när den blir hungrig..