Japp, jag har suttit och kollat på Thor Heyerdahls dokumentär, Kon-Tiki, från 1947. Jag råkade läsa om honom i, jag tror att det var i "Allt om Historia" i och med att det var just det han höll på med. Jag fastnade direkt av hans sätt att bevisa sina teorier om, som exempelvis Kon-Tiki, hur människor utvandrat från sydamerika till polynesien, och inte från asien som det var allmänt känt på den tiden. Thor verkade inte vara killen som gömde sig enbart bakom teorier, utan gav sig fan på att bygga en flotte á la indianstil och segla ända till polynesien. Arkeologi blandat med expedition och äventyr, när den är som bäst helt enkelt.

Jag var listig och laddade ner den, men nu när jag kollade efter något som liknade trailers till den så fick jag se att den redan låg ute på Youtube, med bara lite sämre bildkvalitet. Har du 60 minuter att slå ihjäl denna regniga kväll så tycker jag definitivt att du ska se den.

Jag har vart inne på min facebookanvändare idag. Tänkte att det ändå gått en tid nu sen sist. En halv månad kanske? Nu, tänkte jag, nu har saker förändrats.

Som om något radikalt hade skett..

Nej, det är samma skit som alltid, twitterlika inlägg, dåliga festbilder etcetra etcetra. Ändå förväntar jag mig alltid att det ska ha hänt något radikalt, att allt ska röra sig framåt med jättekliv. Det känns på sätt och vis upplyftande att veta att alla andra också står och trampar vatten precis som jag känner att jag gör just nu.
Varför tycks jag alltid få den tanken; jag står still medan världen fortsätter röra sig framåt. Känslan av att jag försummar mitt liv med onödiga göromål och sporadisk apati. Jag är allt bra dum ibland..

Detektivbyrån - Om du möter varg

Det händer sig ibland, när jag inte har så mycket att distrahera min hjärna med på jobbet, vilket är i stort sett alltid, när jag inte läser en bok förstås, att jag sitter och funderar. Jag brukar sitta och föra samtal med mig själv. När ingen hör.. En vakt som sitter och pratar med sig själv? Hur skulle det se ut? På psyket är vart sådant folk hör hemma, enligt de flesta, så jag gör det i smyg.

På senare tid har det dock slocknat mer och mer i hjärnverksamheten. Jag har inte haft några större men av detta. Det har faktiskt varit rätt skönt att känna sig tillfreds med tillvaron, som semester.
Det som blivit lidande av min mentala bortdomning är framför allt min fritid och allt kreativt som jag egentligen vill göra med den. Jag har svårt att skriva något kreativt, svårt att komma på någon kul ide för fotografering.

Igår.. eller i förrgår var det nog, tog jag mig i kragen och skällde ut mig själv under en bilrond.

"Varför tänker du inte lika mycket längre Emil? Varför försöker du inte vara kreativ längre?"

I praktiken går mina enmanssamtal ut på att jag ställer en fråga att besvara, vilket jag gör, varpå jag ställer följdfrågor tills dess att jag är nöjd med svaren.

Ja, det låter lite sjukt.

Fast det funkar för mig.. Just nu känner jag mig mer harmonisk.

Typiskt att när jag väl sätter mig ner för att skriva, ringer telefonen. Tre kvart senare finns det inte längre tid, för tiden ska spenderas på jobbet istället.

Jag får skriva senare...

Jeff Buckley - Vilken tror du?

Kort notis:

Så där går jag, längs Varbergs gatstenar, tänker på vad nu en stor man som jag kan tänkas tänka på.
Plötsligt känner jag hur det kliar i örat.
Jag bestämmer mig för att klia tillbaka.

När jag åter reser blicken.. Vad ser jag då.. Om inte..

Just det..

Googles bil för gatuvy-fotografering.

Jag återkommer när jag vet om jag faktiskt är med, görandes vad nu en stor man som Emil kan tänkas göra i tillfällen som dessa.

Jag funderar i så fall på att ha en tävling om vem som kan hitta mig. Fast vi får se..

Elin Ruth Sigvardsson - Bang