Solen hade letat sig in genom de slitna, lätt blekta träpersiennerna i herr E's lägenhet, och vandrat långt genom rummet med början från skrivbordet i massiv ek, herr E's käraste ägodel, ner och vidare över det nylagda golvet, klättrade över sänggaveln och ner bland en röra av sängkläder, för att slutligen nå sitt mål och syfte, som var herr E's drömmande ögon..

En haiku är dikt
i fem, sju, fem stavelser.
Kan se ut så här

Rosen växer röd
Ute på en äng så skön
Snart så är den död.

Kasta en krona
Och du får alltid skymta
Myntets baksida

Här kommer en till
Från min favoritfilm, som
är Fight Club, såklart.

Worker bees can leave,
even drones can fly away
The queen is their slave.

Jag tycker inte
Haikus är så spännande.
De är för korta..

Det är lite störande att ha någon över axeln när man bloggar, och inte heller är det värst socialt att skriva när man kan prata i det riktiga livet, i alla fall om man frågar min hjärna. Nu är jag i alla fall fri för ett tag verkar det som. Har inte sett en människa på en kvart, och jag har hunnit slänga in lite låtar med The Cardigans på grooveshark. Hoppas bara att lugnet förblir såhär, så som det är nu. (Lite mindre brus från maskinerna runt omkring mig hade ju inte skadat..) Lugnt och fridfullt, och jag kan tristessblogga hur mycket jag vill.

Just nu är jag på jobbet, och Wieee, jag har fått tag på en dator med riktigt internet! Myntets baksida, the downside, russinet i kakan, är ju att det är runt 32-38 grader i rummet där jag sitter. Jag är så nära att explodera att det inte är sant..

Nu kommer en kollega.. Måste dra..

Jo, jag lyssnar på Kent - Det finns inga ord




Ska på fest ikväll, så jag håller på att peppa upp mig lite, men inte för mycket för jag ska ändå till jobbet senare ikväll. Jag ska nog bränna ner en skiva med Röd. (Det är ur den här vinkeln som jag verkligen avskyr att köpa album från iTunes, för skabbskivorna måste fram så fort jag vill lyssna på musik någon annanstans än i datorn.. Bilen exempelvis)

Jag tror att jag har blivit ovanligt glömsk, eller så beror det på att folk börjat ringa och väcka mig klockan tolv på morgonen och påminner mig om händelser som jag säkert kommit ihåg om jag bara hunnit få igång hjärnkontoret. (Vilket tar 15-30 min..) Festen hade jag i alla fall totalt glömt, samt at jag skulle köpa sprit. Jag gillar inte att se all min lediga tid glida bort mellan fingrarna, men jag antar att jag har mig själv att skylla.

Nehepp, nu börjar kaffet ta slut. Dags att ta tag i dagen..

The La's - There she goes

Jag har blivit utvald att bli en av varbergs unga tyckare åt ungvarberg.se, eller, jag gillar i alla fall tanken på att det känns som att vi är ett tiotal utvalda bland tusen, men min cyniska gissning är att det inte vart det allra lättaste att skrapa ihop några frivilliga.

Jag har ingen aning om vad "arbetet" som tyckare bland Varbergs unga kommer att innebära. Kanske är det bara fika en gång i månaden och sitta och prata skit, eller så kanske vi faktiskt får vara med och tycka till om kommunens ungdomsverksamhet och liknande. Jag tycker i alla fall att det ska bli lite skoj att ha något att pyssla med som åtminstone låter viktigt, haha.

Bara vi inte hamnar för ofta bland sidorna i Hallands Dumheter..

Äsch, det är ju ingen idé att oroa sig för mycket redan nu.

Det här ska bli riktigt kul.

Det finns ett rampljus på den här bloggen, eller snarare bloggportalen. Ett sätt för alla med lite för mycket pengar i sin mobil att göra sig av med dessa.

"Kolla så är du bäst"

"Titta hit och kommentera"

"Hej, jag har hjärnspöken och skär mig i armarna" (OBS! Den där var påhittad. Ingen vet ju vart dom ska placera kommatecken nu för tiden. Dessutom var den för bra skriven för att vara med egentligen.)

... och så håller det på och loopar om och om igen..

Jag funderar på om jag också borde utnyttja den här funktionen. Men inte nu, min blogg har inte användning av en massa ansiktslösa människor som samlar sig som statistik för att visa att någon vart här. Jag skriver inte precis för att det ger mig njutning av att så många som möjligt läser det jag lyckas pränta ner på den här bloggen. Sånt mättar inte mitt ego. Inga kosmiska rus här inte.

Dessutom skulle det nog följa med en massa prestationsångest ju fler läsare man har. För mig i alla fall..

Nej..

Men - för det finns ju alltid ett men - när jag väl byggt klart mitt mörkrum kommer jag ju att ha stor nytta av en folkmassa som kan vara potentiella kunder. (För ja, det är tråkigt om inte man kan ha åtminstone en minimal ekonomisk vinst tycker jag. Jag vill ha feedback i form av folk som gillar och köper mina (kommande) bilder. Först då känns det som att jag har lämnat ett avtryck i den här världen.

Jag får börja spåna på bra slagord att skriva i det där rampljuset.

Hmm..

"spana in min blogg som handlar om mitt liv mina intresen och massa annat spännande å kul!"

.. Näääääää