Det bästa av två världar, den här versionen av låten är riktigt bra.

The saga of my lägenhet.

Det var en gång, som i så många sagor tidigare, en ung man som bodde hemma hos sina föräldrar. Den unge mannen trivdes väldigt bra, men som många andra i dennes ålder längtade även han efter ett liv i oberoende av sina föräldrar.
Så kom den dagen då den unge mannens föräldrar fick höra talas om en bostadsrätt som var till salu inne i den stora staden.
 -Nu. tänkte den unge mannen. Nu är det verkligen dags att lämna familjehemmets lugna vrå.

Sagt och gjort, den unge mannen köpte loss lägenheten för en mycket rimlig summa och på sensommaren fick han nyckeln till friheten.

Men sagan är långt ifrån ett lyckligt slut, ty lägenheten var illa åtgången av decenniers vanvårdande. På golvet låg något som en gång i tiden vart den grannaste heltäckningsmatta, numera grogrund för tusen och åter tusen av bakterier. De en gång så vackra och oskuldsfullt vita tapeterna hade antagit en vommerande gulaktig ton. Ju längre man såg sig omkring i lägenheten, desto mer framhävdes det inferno som rådde under den bara lite allmänt vidriga ytan.

Den unge mannen bad sina föräldrar och vänner om hjälp och snart var de i full gång med att riva ut detta anskrämliga inre. De slet ut heltäckningsmattorna så att tusen år av samlat damm och bakterier yrde runt i luften som snöflingor. De sandpapprade inuti skåp, garderober, i taket, på dörrar och elementen för att kunna måla nytt över allt det smaklösa. Tapeterna föll och blottade den i jämförelse mycket vackra väggen av grå betong och solblekta lager av ännu äldre tapeter.

Det var ett kämpigt arbete och flera gånger var den unge mannen nära att ge upp sin dröm om en egen bostad. Det verkade som om eländet aldrig skulle ta slut, ty så fort de hade åtgärdat ett fel, dök tre andra upp.
Men de gav aldrig upp och allt eftersom dagarna gick kunde man skymta allt mer av slutet på denna kamp.

Och så, en småkulen höstdag, stod den klar, vackrare än någonsin förut..

Nu kunde äntligen det riktiga äventyret för den unge mannen ta sin början.
Men det, mina vänner, är en helt annan historia..

Jag lider av ordfascism. Det är inte lätt när 90% av alla människor man träffar stavar som krattor, och dessutom inte har stake nog att erkänna att de sög i svenska. Var och en är numera självutnämnd dyslektiker..

Okej, jag börjar bli mer förlåtande, av ren brist på ork, för alla stavar som om de hade bott i det här landet en månad.

Nu har jag suttit och kollat på titeln på en lapp (Kollegorna älskar att skriva lappar här med, som på vilket jobb som helst.) och jag gråter snart ögonen ur mig över hur snett folk kan skriva..

Titel:

Jag vet att jag redan spelat den här på bloggen tidigare, men den passar så bra för att beskriva den känsla som råder i Varberg just nu sedan en kille försvann spårlöst.

Det är verkligen inte roligt att folk försvinner, men det värsta är alltid för de närmast anhöriga. Jag hoppas att de får klarhet i situationen så fort som möjligt, så att de kan gå vidare.

 

Strömmen ska stängas av nu i området under två timmar för att de ska göra något slags reparationstjolahopp i våran tvättstuga. Det är extremt kass planlösning enligt mig.. Fast å andra sidan kanske man inte var någon större elektronikknarkare på 60-talet, till skillnad från idag.

Två timmar, två evigheter..

Jag skulle ju kunna öva på gitarren.. Om den bara hade vart stämd..
Dock har jag beställt en gitarrstämmare för 29 kr från tradera. Wiee! Jag älskar dig, underbara nät-auktion!


12.54 Sex minuter kvar tills dödens två timmar, då tiden på granvägen 1-5 tycks ligga stilla likt en avlägsen kyrkogård.

Vi ses.. Farväl..

Det här är en så äckligt bra version av umbrella. Alla covers de här små gossarna gör är sjuka, men det här är väll låten folk känner igen först. Blanda vilken låt som helst med lite äckligt glad Elvis-feeling, och det blir hur bra som helst!

Jag tror ju vanligtvis inte på gud i vanliga fall (Inte gud som i gubben gud, som de kristna tror på. Jag skulle i så fall hellre kalla mig shintoist. Allt är förutbestämt och så vidare.. Ehh.. Jag kan ta det här en annan gång..) men nu får jag göra ett undantag. Ett tag trodde jag att det var ute med min iMac ett tag. 

Jag skulle degradera operativsytemet åt killen (eller gubben, vad vet jag, han kommer från västerås.. skitjobbigt att avgöra åldern på någons röst när dom pratar som dom gör..) 
Eftersom ja har tummen mitt i handen när det gäller sånt här så lyckades jag radera det nuvarande systemet, men tro fan att jag inte kunde hitta den rätta skivan.

Ävafan, tänkte jag, mina andra macar har ju också det systemet på sina installations-CD.



Våldta aldrig en mac med fel CD. Det blir bara svårt och svart...



Hur som helst gud, tack för att jag hittade den rätta CD:n till slut, även fast det kanske inte var din förtjänst. Det blev inte en hälften så jobbig dag som det verkade.

För evigt tacksam.
Emil.