Så vi sitter hemma hos mig på fredagen, Jag, Anton, Viktoria och David. Dricker öl och Jägermeister. (Påminner mig om vilken jävla skitdryck det är.. Bleeh) Har en bra kväll allt som allt. En fotointresserad, en liten naiv sjuttonåring och två musiknördar, varav en numera stadgad litteraturvetare och den andre som lever "la vida loca". Det är jävligt trevligt att vara med dem, även fast de alltid brukar sväva iväg mot ämnet musik. ( Som jag aldrig riktigt fattat mig på, eftersom jag lyssnar mest på texterna så är musiken bara ett bihang.) Så även ikväll..

Jag tror att det är Depeche mode som sipprar ut ur högtalarna.

D (som i David) - Vad är det här för skitmusik.
J (som i Emil) - Vet inte, tror att det är ett av världens mest kända Synth-band.
A (som i Anton) - Fan David, det är ju depeche, du kan ju inte säga att det är dåligt.
D - Jaja, men det låter skit..

Konstpause..

D - Har ni hört Hansons nya låt?

Tystnad..
..............
.................

Jag vet inte vem det är som bryter tystnaden först. Men kommentarerna flyger omkring och låter ungefär så här:

J - Lever dom än?
A - Är inte dom feta och medelålders nu?
V (som i Viktoria) - Vilka är Hansons?
A - Dom som gjorde Mmmbop på 90-talet..
V - Aha, den!
J - Jag trodde det var Jackson five som gjorde den.. (Musikhistoria = IG)

Jag vet inte vad som chockade oss mest, att Hanson levde, och dessutom gör musik än i denna dag, eller att vi inte visste att David, som jag känt sen mellanstadiet, och Anton ännu längre, har följt Hansons karriär ända fram till dags dato..

Det måste ha vart så här Fru Fritzl kände sig när hennes makes lilla källarprojekt uppdagades.

Wow, jag är fortfarande mållös när jag tänker tillbaka på det, även nu när jag låtit det smälta in ett par dagar..

Hanson is alive!

Och jag vet inte ens om det är något bra eller dåligt..
Allting bara snurrar..

Då var det beställt en liten tripp till England i början av november. Jag, Viktoria, och Emelie ska spendera några dagar i centrala London, för att sedan bege oss till Plymouth i Devon för att där, förhoppningsvis, träffa lite utbytes-folk som vi känner sedan tidigare. Förra året var vi snyltgäster hos dem, men i år kände vi att det kanske inte är det bästa sättet att resa runt och se deras fina land. (Som dock, enligt mig, bara lever på gamla meriter och inte har förnyats sedan den industriella revolutionens dagar.. Vilket naturligtvis är en del av charmen, men ändå.. Tycker man att golvvärme är en nymodig och dyr lyx.. Jaa, jag vet knappt vad jag ska säga..)

Jag hoppas kunna ta lite bra bilder under resan. Plymouth kommer nog inte att vara några problem. Liten hamnstad med mycket själ, men jag tror att London är så stort att det kommer att bli svårt att fotografera något som återspeglar staden. Det är svårt att säga såklart, men det är känslan jag har just nu..

Det har börjat störa mig lite att jag har så lite tidtill mitt förfogande. Det hade vart skönt att inte ha alla dessa tolvtimmars nätter. Jag längtar nästan efter att få mindre att göra på jobbet nu i vinter, så att jag kan börja arbeta i mörkrummet.

Jag jobbar konstant, och eftersom jag har ett så passivt arbete som jag har, så finns det ofta stunder då jag känner att jag borde utnyttja tiden mer. Idag har jag suttit och letat efter distansutbildningar. Något jag kan pyssla med på arbetstid, då jag ändå bara sitter. Någonting om fotografi. Det hade vart härligt att börja läsa om något som jag tycker om så mycket.

Det är svårt att hitta några intressanta fotokurser utan sammankomster. (Jag är behovsanställd så mina arbetstider är lite när som helst.) Jag har börjat titta lite efter konstutbildningar utöver dem, så att det finns lite fler valmöjligheter.

Det är helt sjukt vad mycket det går att läsa på distans utan sammankomster! Jag skulle vilja rekommendera alla att gå in på studera.nu, skaffa dig en användare om du inte har en och spana in deras utbildningar. Det går att hitta lite allt möjligt skoj.

Det går aldrig att få för lite utbildning i dagens samhälle. Det är sorgligt att allt arbete kräver en så abnorm, nästan pervers mängd utbildning att luta sig mot. Såvida man inte känner någon som känner någon som kan fixa ett jobb. Vi som inte kan ta oss fram genom svågerpolitik får läsa sönder våra huvuden tills vi når medelåldern.

Sånt är livet..

Anna Ternheim - To be gone

På senare tid har jag struntat helt i att vända på dygnet eftersom jag bara jobbar natt. Jag fortsätter att vara uppe hela natten (i princip..) och sover bort dagarna fram till klockan tre till fyra. Det är en av anledningarna till att det inte blir så mycket bloggande. Jag tror inte det är nyttigt för fantasin att jobba tolvtimmarspass hela tiden, som jag gör..

Av någon anledning har jag valt att vända på dygnet denna underbara måndag. Så istället för att gå och lägga mig nu, så sitter jag här med en kopp svart.. Det känns skumt, minst sagt.

Speciellt med tanke på att jag ska jobba en sån där härlig tolvtimmarsnatt.

Nepp, nu har jag inte tid att sitta och mysa här längre, jag ska iväg till Heberg för att hämta lite "vinster", vidare till Laholm för att kolla in en duschvägg (Jag är förbannat trött på det där äckliga badkaret.. så jag ska skaffa underbar, härlig dusch istället!) Innan detta ska jag hinna med att åka till en plattsättare för att leta efter kaklet som jag har i badrummet.

Förhoppningsvis ska det finnas tid för lite sömn.

Over and out.

Jag har sett filmen Coffee and Cigarettes. Den var bra.. Jag brukar inte vara så mycket för drama, för det brukar ofta vara tragikomiskt på ett sätt som jag inte gillar. Å andra sidan vet jag inte vart gränsen går mellan drama och realism. Jag antar att det inte finns någon klar gräns.

Låt oss helt enkelt kalla den för vardagsrealism med små, surrealistiska drag..

För den här filmen är lite som att läsa en bok med flera små berättelser, och som cirkulerar och knyts samman kring ett ämne. I det här fallet handlar det om kaffe och cigaretter. Den går i princip ut på att minst två personer sitter och röker cigaretter, dricker kaffe och pratar..

Jag vet, det låter inte så lockande, men, det är så mycket mer än så som utspelar sig mellan karaktärerna i filmen. Avund som lyser igenom, situationer som ändras. En liten fest för ögonen och hjärnan.

Se den.. Gärna själv, med en kopp kaffe i handen.

Jag har för mig, någonstans, att jag nämnt att Anton skulle bli inneboende hos mig. Nu blev det aldrig av eftersom han gick och skaffade sig stadigt sällskap. Den händelsen hindrade ju honom dock inte från att klämma in allt han äger i mitt förråd. Inte för att jag missunnar honom det, såklart.

Fast efter någon månad var jag nästan säker på att prylarna var här för att stanna.

Men så, en vacker sensommardag var sanningens timma slagen, och ut städades prylar med en effektivitet som vore det polsk arbetskraft. Numera står mitt förråd gapande tomt sånär som på några lådor med julpynt och affektionsvärde av olika slag.
Såå.. Vad ska jad göra med all outnyttjad yta (Läs 2,4 x 1,4 m) om inte börja på mitt mörkrum?
Än så länge har jag inte kommit så långt. Jag har sopat bort flagnad färg från härlig, grå betong; dammsugit upp skräpet och ska snart ner och våttorka för att bli av med allt damm.

Nästa steg kommer att vara att leta efter möblemang till mitt nya tillhåll. Förmodligen kommer det inte att bli alldeles för smakfullt ur en inredares ögon. Jag satsar på att hitta allt på auktion och andrahandsaffärer. Det jag saknar just nu är ett (eller två) bord/skrivbord, eventuellt en hög och smal byrå, och en skrivbordsstol. Jag räknar med att vara färdig någon gång senare i höst.

Fortsättning följer..